June « 2009 « Kakbit

Man kan inte maila Telias kundtjänst hur som helst, jag försökte med support@telia.se och support@telia.com, fick studs på mailet, försökte igen med kundtjanst@telia.se och kundtjanst@telia.com och fick studs även där.

Jag har varit kund hos Telia sedan 1998, det har kostat lite mer men å andra sidan har jag haft täckning ute i obygder där andra med andra abbonemang inte haft en “pinne” mottagning, även utomlands har det fungerat bra.

Efter att ha fått lirka fram både användarnamn och lösenord till “Mina Sidor” hos Telia, så hittar jag ingenstans att ställa frågan “När kommer HTC Magic att dyka upp i ert sortiment?”, därför mailade jag i hopp om att kunna få ett kort svar.

Som det känns nu, så är Telia inte värt så mycket för mig längre.

Jag kanske byter till Tre, det har HTC Magic (Android-luren) jag är sugen på.

Update 2009-07-19: Nu fick jag som jag ville i alla fall, HTC Magic + Telia abb, genom att beställa luren på ThePhoneHouse och uppdatera/uppgradera mitt gamla abonnemang hos Telia. Jag är jättenöjd med luren och den motsvarar alla mina förväntningar, dock saknar jag ändå FM radio — jag brukade lyssna på P1 medan jag pendlar. Det har jag ersatt med podcasts, P1 Sommarpratare, P3 Dokumentär och diverse andra källor.

Jag vaknade tidigt och slängde mig på telefonen för att komma fram på vårdcentralens bokningssystem. Jag kom fram och fick en tid då de skulle ringa upp mig, någon timme senare ringde de, samma sköterska som igår och jag fick en tid klockan 13.

Tog bussen strax efter 12 för att komma dit i tid, vankade in på vårdcentralen. Damen i receptionsluckan luggade mig på 150 kronor och jag fick gå och sätta mig i väntrummet, det var nästan öde, 8-10 personal, vi var två som satt i väntrummet, när jag hade kommit dit och skulle sätta mig sovrade jag tidningshögarna snabbt, det enda som var av intresse var någon auto-tidning jag förstrött bläddrade i runt 20 minuter.

Läkaren dök upp och kallade in mig på ett undersökningsrum, rak och enkel kommunikation, riktigt trevlig karl som förstod att det var riktigt smärtsamt, klämde lite på foten för att undersöka var det var smärtsamt och inte. Lutade sig tillbaka och började fråga ja/nej-frågor om möjliga orsaker, jag stämde inte inte in på någon av dem, så jag hör till de som har Gikt genetiskt betingat, ett arv från mina släktingar. Vidare skall jag låta bli rödvin och blodiga biffar, vinet kan jag nog låta bli utan vidare, värre är det med biffar som är en favorit när jag ska skämma bort mig själv — det händer ju inte så ofta. Jag skulle nog kunna räkna tillfällena på ena handen det händer under ett år.

Jag fick en order i handen, jag skulle besöka “labbet” på vägen ut och lämna prov, jag blev stucken i armen efter jag instruerat sköterskan var på ett ungefär jag brukar bli stucken när jag lämnar blod — till skillnad mot sköterskan på akuten lyssnade den här och drog ett rör fullt på bara några sekunder, det ville inte riktigt sluta blöda och det gick åt ett par tussar för att få stopp på det.

Jag haltade iväg mot busshållplatsen och vidare ned mot Tunapark och apoteket, jag hade fått Diklofenak utskrivet tillsammans med en annan medicin jag ska ta när jag är smärtfri, den kommer jag antagligen få ta lång tid framöver, kanske så länge jag lever.

Jag är nu sjukskriven till första juli, jag har redan varit hemma sedan i torsdags och jag kommer få spunk av rastlöshet — eller så kommer jag vara väldigt produktiv på bloggfronten. Time will tell.

Via Sociala medier: Förlag vill censurera debatt på Flashback och bloggar läser jag att Spionförlaget (som inte verkar ha någon digital närvaro på Internet) tycker sig ha rätten att stänga diskussionstrådar på forum och tysta bloggar som diskuterar, ventilerar om förlagets publikationer.

På Newsdesk har företaget en pressrelease med följande text;

.. är kraven på seriositet och saklighet väldigt höga, detta framför allt för att skydda de personer som figurerar i boken eller på ett eller annat sätt har att göra med bokens berättelse. Skyddet avser identitet och integritet.

(min fetning)
för att senare fortsätta med;

Flashback uppfyller inte de kraven. Forumets regler tillåter (förbjuder inte) massmedial publicering utan praktiskt tillämpbart rättsligt ansvar för innehållet samt anonym publicering av uppgifter utan källangivelse, källkontroll eller källansvar. Detta medför en risk för ryktesspridning och att fokus i debatt flyttas från saklighet och kärnfrågor till aspekter av sekundär och/eller subjektiv karaktär.

What!? Så en bok som hävdas vara “sanning” får inte kritiseras eller diskuteras?

Jag kikar snabbt in på Adlibris för att kolla, boken klassificeras som Historisk, politiskt & militär biografi, Modern & samtida skönlitteratur och Spionage & underrättelsetjänst — ingenstans sägs något att det skulle vara fakta eller någon form av dokumentär. Skönlitteratur, vilket kan vara fullständig fiktion eller bara förskönande, Biografi är någons beskrivande av en person, vilket inte heller behöver stämma med verkligheten. Så, för en bok med spion- och militär-tema som lika gärna skulle kunna varit skriven av Jan Guillou som Robert Ludlum, så hoppas Spionförlaget ladda namnet Stan Emiroff med mystik.

Spionförlaget är en enskild firma som registrerades 2007-11-27 av en Stanislav Emirov.

När jag ser namnet på författaren och ägaren till förlaget — slår det mig, det är ju samma person.

Under pseudonymen Stan Emiroff har han skrivit bland annat Spionbloggen och nu boken Memoirs of a Business Spy.

… och vem tror han att han är egentligen, klart han inte vill att folk ska dissa hans bok på forum och bloggar men han står ju faktiskt inte över lagen, vi har yttrandefrihet. Dessutom är karln en offentlig person, som författare och företagsägare/ledare, så han kan inte gnälla på att någon skulle hängt ut honom.

Trollfasoner.

Det här blogginlägget är blockerat eftersom staten tror att du kan bli permanent skadad av något du ser på nätet.

Det senaste dygnet har jag haft i runda slängar 230 loggade besök på MediaCreeper och min blog, med fördelningen 22 genom Creeper (Myndigheter, Verk och Förvaltningar) och 205 på MediaCreeper.

Skatteverket, Migrationsverket, FOI Totalförsvarets Forskningsinstitut, Post- och Telestyrelsen, Tidningarnas Telegrambyrå, Sveriges Television AB, Sydsvenska Dagbladet AB, Skånemedia AB, Vestmanlands Läns Tidning, Helsingborgs Dagblad, TV4 AB, Göteborgsposten, Dalarnas Tidningar, Aftonbladet AB, Alingsås Tidning, Bonnier Tidskrifter, Dagens Industri AB, Hallpressen AB, FOX Interactive Media Sweden AB, Sveriges Radio AB och Eskilstuna-Kuriren AB.

Gammelmedia borde ägna sig åt att bevaka vad som händer i Iran i stället för att hänga på min blog eller MediaCreeper, vad myndigheterna, verken och förvaltningarna sysslar med vet jag inte men de genererar inte särskilt mycket bang-for-the-buck.

Snackade med kamrat J och fick veta att SJ kommer skärpa reglerna för restidsgarantin, SJ inför EUs restidsgaranti från 2009-10-10, där ingen ersättning utgår för förseningar på mindre än en timme.

Nyheter för resor från 10 oktober i SJs restidsgaranti:
* En försening på 60-119 minuter medger en återbetalning på 25 procent av biljettens pris.
* En försening på 120 minuter eller mer medger en återbetalning på 50 procent av biljettens pris.
* Har du köpt din resa för SJ Prio-poäng ersätts du enligt samma modell som ovan, men med SJ Prio-poäng.
* Kontant återbetalning ersätter värdebevis.

Enligt EUs restidsgaranti ersätts inga resor som kostar €4 eller mindre, i runda slänga 40 svenska kronor, de som reser med månadskort, då räknas en resa vara värd 80-90 kronor och 25% av det är betydligt mindre de €4, man måste upp i minst 120 minuters försening för att EUs restidsgaranti skall ge någon ersättning och det är inte säkert att den ersättningen överstiger €4 heller.

På rak och enkel svenska betyder det att de som har månadskort inte får någon som helst ersättning för de förseningar som det oftast handlar om och vanligtvis blir utsatta för;

* 20 minuter och tågresan skulle ha tagit upp till 1 timme.
* 40 minuter och tågresan skulle ha tagit mellan 1 och 2 timmar.

.. alltså de “små” förseningarna som förekommer ofta och beror på Lokfel, vagnfel, signalfel, dörrfel eller spårbrist. Den sista punkten är riktigt intressant, spårbrist, i alla fall när det gäller Stockholm Central, där handlar det om spårbrist mot Stockholm Södra, även känd som “Geting-midjan”. Det är ett problem som är 149 år gammalt, sammanbindningsbanan byggdes 1860, då med en kapacitet på 6 tåg om dagen men som nu (i bästa fall) har en kapacitet på 56 tåg per timme.

För mina medpendlare, vill jag pusha lite för sajten SenaTåg.se, där du kan solla fram de resor som varit försenade och få dem listade, sorterade, så du kan begära ersättning för de förseningar du råkat ut för.

Jag minns när Svealandsbanan öppnade efter att ha varit stängd mellan 1994 och 1997, då skulle det rulla X2000-tåg ständigt, lokalpolitikerna bullade upp med löften om att tågen skulle komma och gå ofta och snabbt skulle det gå också, Eskilstuna-Stockholm på bara 57 minuter.

Verkligheten ser lite annorlunda ut nu, 12 år senare, idag är nästan vartannat tåg av modellen “boskapsvagnar med salong” (från 1960-talet, renoverade på 1980-talet), lokdragna tåg med manövervagn i andra änden och några “dubbeldäckare”, de nyare X40-tågen.

Normaltiderna för en resa mellan Eskilstuna-Stockholm (i valfri riktning) är 1 timme och 15 minuter samt 1 timme och 5 minuter, respektive. Fortfarande körs (vad vi pendlare kallar) “korta tåg”, litet antal vagnar eller tågset, vilket medför att många resande får stå upp i gångar och vestibuler större delar av resan.

X40-tågen retar jag mig något enormt på, de är snygga(re) att se på (än “boskapsvagnarna”), men det är oerhört plats-ineffektiva, 80-talet sittplatser i två plan medan man i en “boskapsvagn” har nästan det dubbla på ett plan. Dock har man i X40-tågen fördelar som Internet och ström vid (nästan) varje plats ombord, vilket arbetande pendlare kan ha nytta av. Man envisas också med avgränsa vagnarna med första och andra klass, på ett InterCity tåg spelar det ingen som helst roll då det mest handlar om transport, från punkt A till punkt B, det kan vara helt fulla vagnar i vad som kallas “andra klass”, medan “första klass” är tom, däremot om det handlar om längre resor som Stockholm-Göteborg, där “lite finare människor” som inte vill beblanda sig med pöbeln, då kanske första och andra klass kan vara befogat.

Varför lades inte dubbelspår under de tre åren man stängde av under 1990-talet? Idag framstår beslutet om att endast lägga enkelspår som riktigt dumsnålt — regionen skulle ju marknadsföras som “sovstad” och tillväxtområde och man skulle locka företag och människor att flytta till regionen för att de enkelt och snabbt skulle kunna pendla till Stockholm. Nu har man i stället lagt ut så många “mötesspår” jäms med enkelspåret att man snart skulle kunna koppla ihop alla mötesspår och ha ett dubbelspår nästan gratis.

I höstas skojade jag med kollegor och vänner om att jag funderade på att anmäla SJ till LotteriInspektionen, då avgångar och förseningar gjorde pendlandet till ett lotteri, eftersom det saknades en prestationsdel som är ett av kraven för att en tävling inte skall betraktas som just lotteri. Det var bara på skoj, men samtidigt lite allvar.

Jag kom i kontakt med allmänvården igen, då jag behövde komma i kontakt med läkare angående min “trasiga” fot igen, 4 dagar efter jag slutat knapra Diklofenak så dök inflammationen/smärtan upp igen. Så illa att jag idag är hemma från jobbet, för spring till och från tåg/pendel och mellan skrivbord och kaffemaskin skulle inte funka.

Ringer den lokala vårdcentralen, en lite mindre än den som finns nere i stadens centrum, efter att ha lyssnat på de olika valen i telefonservicens meny valde jag att lämna mitt nummer för vidare samtal med sköterska, för eventuell bokning av tid. Några timmar senare blir jag uppringd av en sköterska, jag berättar om mina besvär och vad som hänt tidigare, jag är säker på att hon tog fram min digitala journal, eftersom hon bad om mitt personnummer och slog det på datorn, jag hörde henne knappa febrilt. Tyvärr kunde jag inte få någon tid idag, alla tider var bokade, imorgon skulle jag ringa tidigt för att hinna knipa en tid, för det är så det fungerar i vården, först till kvarn, dessutom påpekade sköterskan att de har dragit ner kapaciteten för nu är det sommar.

.. meh!? På sommaren är ju folk lediga och har tid att göra sig illa, skaffa sig åkommor, skrubbsår, getingstick, benbrott och annat de måste söka sig till allmänvården för och allmänvården svarar med att dra ned kapaciteten till ett minimum. Jag förstår inte den logiken, för det finns antagligen någon form av tanke bakom den.

Det jag var ute efter var att få Diklofenak utskrivet eller träffa en läkare som kunde skriva ut något annat, som enligt den läkare jag träffade på akuten, skulle kunna skriva ut något som jag i fortsättningen skulle ta i förebyggande syfte. No such luck.

Det här systemet är trasigt, mycket trasigt.

Lagom till jag hade postat det förra inlägget så trillade det in mail från Pär Jansson på Journalisten, jag ringde upp och vi pratade några minuter. Han bad mig förklara syftet med MediaCreeper, jag hänvisade till första-sidan där allt om syften och varför finns beskrivet, han fortsatte med att fråga om vem jag var, vilka andra media som uppmärksammat MediaCreeper, förutom UNT, jag svarade så gott jag kunde på alla frågor och försökte hålla förklaringar enkla.

Det hela var över på ett par minuter, jag bad att få kika på materialet innan publicering, artikeln slank ut bara några minuter efter intervjun, utan mina kommentarer. Ytterligare några minuter senare så var större delar av artikeln omskrivna.

Artikeln var inte särskilt vinklad heller, mina citat är så gott som ordagranna.

Journalisten.se: Sajt bevakar journalisters surfande

Min bror ringde för en halvtimme sedan för att meddela mig att en reporter från Journalisten hade försökt nå mig genom honom, frågat efter mitt telefonnummer.

Jag antar att det handlar om MediaCreeper, efter förra lördagens uppmärksammade inledning av P1 Konflikt, där Sveriges Radios reporter hade surfat runt och undersökt sajten. Trafiken på MediaCreeper den senaste veckan har varit stor, främst från Sveriges Television och en del prasselmedia, nu senast från Tidningarna Telegrambyrå. Jag antar att de samlar material för research eller så är de bara nyfikna på hur de ligger till i topplistan.

De reportrar som nu eventuellt skulle vara intresserade av att komma i kontakt med mig, gör det enklast genom att maila på min gmail-adress. Förnamn – punkt – efternamn – snabel-a – gmail – punkt com — det är min front på Internet. Eventuellt kan jag sträcka mig till ett möte eller ett snack på Skype, andra sätt att kontakta mig finns på Om Kakbit, om någon skulle missat det.

Mitt telefonnummer är inte hemligt, men heller inte publikt, jag har bett att få det exkluderat från telefonkataloger och Internet. Jag bytte nummer i samband med byte av arbete för snart två år sedan, för att slippa efterslängar från den tidigare arbetsgivaren, då passade jag på att se till att det inte skulle dyka upp på Eniro och Hitta.se.

Jag gick igenom lite gamla osorterade bookmarks jag samlat på mig, hittade tillbaka till Omegle, en tjänst som möjliggör chat med fullständiga främlingar.

Några roliga sessioner med bland annat en kille från Kanada, som ville veta allt om “swedish chicks” och hurvida dessa var “easy” eller inte, några engelsmän som slötittade på poker eller ville sälja terrängfordon till mig. Många konversationer ser oftast ut så här;

You: hi
Stranger: hi
Stranger: asl?
You: too old, yes please, sweden
Your conversational partner has disconnected.

Flashbacks till IRC, 1997 eller 1998, när man hamnade i kanaler där alla utsattes för ASL? så fort man kom in, ofta automatiserat med script. Nu tror jag det var en riktig människa i andra änden, någon som troligtvis inte vill prata med skäggiga medelålders män med kulmage som nattsuddar och lyssnar på psytrance, för att de inte orkat gå och lägga sig än, mer troligt att de är ute efter tonårsflickor att chatta med.

Ibland civiliserade diskussioner, ibland inte, ibland under 30 sekunder och ibland över 10 minuter. Jag är road.

Något annat som roar mig, även där anonymt, där man interagerar med slumpvis valda främlingar är Google ImageLabeler, där man spelar en form av spel där man tillsammans skall komma överens om ett ord som beskriver en bild som visas, samtidigt får man ibland en lista med ord man inte får använda, not-words, då måste man komma på något annat som beskriver bilden. Samtidigt gör man faktiskt nytta, de beskrivna bilderna används i Googles bildsökningar, för att precisera träffar. Går det inte att komma på fler ord eller om motparten inte skriver något kan man “passa”, forsätta med nästa bild. När en omgång är slut får man se alla bilder man beskrivit och vad motparten har skrivit för förslag.

Jag fick en heads-up av Pawal på Creeper, “Lyssna på introt P1 Konflikt!”, sagt och gjort, jag laddade ned dagens program och började lyssna.

Jag satt framför datorn i natt, som så många andra plägar göra på natten numera. Men den här gången här gången gjorde jag det i jobbet, jag klickar mig runt på en sajt för en ny tjänst på internet, den kanske inte är så ny, eh, jag hänger förmodligen inte med, den heter i alla fall MediaCreeper.

Å det var verkligen för att som är så vanligt här i det framväxande IT-samhället, använda en anglosism, ja det var verkligen “Creepy”, för tjänsten är skapad av en enskild person men övervakar vad olika mediaföretag surfar på för sidor och där kunde jag hitta mina egna sökningar, listad som “Sveriges Radio” bara någon sekund efter jag gjort dem – Lillebror ser dig, kändes det som.

Creeper heter en annan sida som visar hur man kan övervaka myndigheters aktivitet på nätet på samma sätt, så den nya kommunikationsteknologin med sammanflätning av bredband, internet och mobil telefoni, rymmer inte bara hot utan också möjligheter, som när en enskild kan se vad myndigheter, media söker efter eller följa folkvaldas röstning i detalj eller söka kunskap eller bilda opinion eller dom självklara sakerna, gå på banken, göra inköp, titta på film, hålla kontakt och skaffa en partner. Snart sagt alla delar av vårt liv har en möjligthet på nätet och varje ingrepp mot internet blir då ett hot.

Finns en politik som reducerar det hotfulla men ger maximal frihet åt den demokratiska möjligheten? Eller måste vi ta det onda med det goda? De etablerade politikerna har hittills inte haft några bra svar, de använder nästan rätt ord, de får dem nästan i rätt ordning men de saknar all trovärdighet, de förstår inte “nätet”, säger våra nya politiker, Piraterna, som därför har medvind. Inte bara i Sverige utan över stora delar av världen, för piratrörelsen liksom nätet håller på att bli global.

Det här är det andra uppmärksammade omnämnandet av MediaCreeper i gammelmedia, den första var en ledare i UNT, där Maria Ripenberg på ledarplats förfasade sig över tjänsten MediaCreeper och även bloggade om det privat.

Andra om samma radioprogram: Opassande, Leo Erlandsson, 100 steg till, annarkia.

Sitter på en kurs (genom jobbet) i Mörby Centrum, Silverlight 2 & 3 Beta, intressant och jag känner igen mycket från vad jag sett av Adobe Flex. Jag är dock inte så skarp på C# att jag hänger med utan vidare, visst det är besläktat med C-språk men just syntaxen är okänd för mig, får mycket hands-on framöver.

Utanför spöregnar det och himlen är mörkgrå, Mörby Centrum håller andan.

Träffade på en kamrat i morse som just skaffat sig en HTC Magic, en Android-lur, som verkar mycket intressant, så pass intressant att jag funderar på att göra slut med min operatör och byta till Tre, de enda som för tillfället har HTC-luren. Jag avvaktar lite, i alla fall tills jag fått skatteåterbäringen.

Japp, i helgen bar det av till Berlin. Hämtades i fredags morse vid 03:15 i Eskilstuna av en kollega, vidare mot Arlanda och avfärd 06:55 mot Tegel, Berlin.

Konferens och samkväm i olika former, guidad tur i buss och utsökta middagar. Stadspromenader, bakgårdar, Potsdamer Platz, Checkpoint Charlie, Holocaust monumentet, Brandenburger Tor, Alexanderplatz och Sony Center.

Kulinariskt äventyr som när vi serverades olika sorters korvar tillsammans med potatis och sauerkraut på ett jättebleck, detta sköljdes ned med weissbier och blecket skrapades rent. Jag var lite förvånad att kollegorna uppskattade sauerkraut, det hör ju inte till de tillbehör man hittar på svenska middagsbord.

Min fot lade lite sordin på upplevelserna för min del, värk och felberäknad dos och jag spenderade en del tid på hotellrummet i horisontalläge, CNN på tv (för övrigt det enda som visades odubbat) och lite sömn under lördags-eftermiddagen, vilket räddade lördagskvällen — smärtfritt och ett mycket trevligt besök på en restaurang i kvarteren runt Checkpoint Charlie, tillbaka på hotellet följde mycket kreativa diskussioner och lite brain-storming.

Söndag började med ett telefonsamtal — “Hej, det är Fredrik Reinfeldt och jag tycker du ska gå och rösta…” eller något liknande (ännu ett skäl till att jag inte kommer rösta Moderat any time soon), klockan 09:10, inte direkt någon optimal väckning när man har sovmorgon efter att ha somnat sent, flyget hem gick 14:20 och jag var hemma i Eskilstuna igen runt 18-tiden.

Valvakan var spännande, jag tittade på SVT och kikade samtidigt på Valmyndighetens hemsida och kanalen #valvaka på irc (irc.piratpartiet.se), när det stod klart att Piratpartiet hade lyckats med att ta plats i EU parlamentet kände jag mig lättad, satt ytterligare en stund för att se intervjuer och den finska nyhetssändningen, därefter mot sängen — trött och upprymd. Historia har skrivits och jag har dragit mitt lilla strå till stacken, i form av förvalsvolontär.

En sak är säker i alla fall; Berlin skall besökas igen.

Kakbit

Piece of…

Monthly Archives: June 2009

Irriterande, Telia

Allmänvården tar poäng

Spionförlaget vill censurera Internet

För din säkerhet

230 loggade besök

SJ, WTF?!

Allmänvården, igen

Artikeln

Jasså redan?

Omegle – att slå ihjäl lite tid med främlingar

MediaCreeper och Creeper i Konflikt, P1

Regn, regn och regn

To Berlin and back again