Jag är på plats tidigt, med en stor mugg kaffe i näven, beredd att borda tåget, 06:42. Perrongen är full av folk, mängden människor uppskattas till ungefär 300. Tåget rullar in till perrongen, det visar sig att SJ idag har bestämt sig att bara använda ett tågset, så kallade X40 “dubbeldäckare”. Tågsetet består av två vagnar med vardera 80 platser samt en vagn med kanske 20 första klass-platser på övervåningen och 10 talet andra-klass platser på nedervåningen. Första-klass platserna var fullsatta vilket skvallrar om hur de övriga platserna är fullsatta och upptagna, 6 vestibulerna med fyra säten och några sittande i trappan och ett par stående. Kort, hela tåget fullsatt.
Jag och några andra gav upp och ville inte stå hela vägen till Stockholm, lite mer än en timmes resa.
Så SJ, hur tänkte ni här? Hundratals resenärer varje morgon som ni tvingar stå i gångar och vestibuler, som betalar fullt biljettpris. Om det händer en gång, så må det väl vara hänt, om SJ noterar problemet och justerar därefter, nästa morgon borde problemet vara löst. Men det händer varje dag, varje vecka och varje månad. Det borde inte vara något mysterium, resenärerna är ingen folkmassa som varierar våldsamt, en ganska konstant mängd människor, vi reser varje dag till och från våra jobb, vi borde vara den massa ni borde serva bäst.
SJ, fixa please.
Som en reaktion har jag börjat tweeta förseningar med hashtaggen #sjfail, många andra har börjat göra samma sak. SJ har just börjat använda Twitter, @SJ_AB i ett försök att kommunicera med sina kunder, jag tror det mest handlar om damage-control, ett försök att putsa på sitt fläckade rykte på nätet.