Kakbit

Hade just en mycket trevlig diskussion med DÄF om demokrati, terrorism, patent, kultur, kunskap och integritet. Hon var intresserad och ställde bra frågor och motargument, jag fick förklara och förenkla resonemang på ett sätt jag inte är så van vid. Kändes lite som träning inför flyer-utdelning.

Btw, nu har jag en piratlila hoodie, lika färg t-shirt och ett lass med dekaler. Snajjsigt värre.

Vad som var mindre trevligt hände några timmar innan, när jag skulle ta mig hem från jobbet. Jag är i god tid och går mot spår 4 på Stockholms Centralstation, klockan närmars sig avgångstid, 17:26, direkttåg mot Eskilstuna och Strängnäs. Inget tåg, ingen skyltning. 10 minuter sent rullar ett annat tåg in, nattåget mot Luleå med ligg- och sovvagnar, helt fel. Efter cirka 15 minuter ropar de ut nytt spår, spår 7 med avgångstid 17:45, 17:45 kommer och går, först 17:52 börjar tåget rulla. Landade i Eskilstuna hungrig och trött cirka 45 minuter sent. Bara några få dagar kvar av sommarens galenskaper med rundresor runt mälardalen, två resor om dagen på cirka 1:40 i varje riktning. På måndag skall det återgå till “normalen”, när resorna går över Södertälje Syd och “bara” tar 1:05.

SJ AB, tillfällen som dessa önskar jag er och er avkomma, ond bråd död. Sen köper jag mig något sött på Pressbyrån och humöret lyfter.

När jag kommer hem, är det med ett leende när jag möter mina tjejer.

Så dagen kom som jag bävat lite för, hälsokontrollen, ryktet visade sig stämma – det skulle cyklas.
Det gick bra, oväntat bra, alla mina värden var väl inom gränserna och sköterskan konstaterade att mitt BMI var lite högt, jag är lite för kort för min vikt… Men jag kan ju träna och försöka få av några kilon.
Konditionen bar riktigt bra, vid 125 watt var pulsen aldrig över 121, vilket tydligen var riktigt bra.

Jag är betydligt lättad för jag har nog gått och omedvetet haft stress sedan jag fick veta att vi skulle kollas.

På tåget hem nu, känner mig full av sprall men ändå trött efter en lång dag, kommer nog somna ovaggad ikväll.

Lördag, Älsket fyller år och hela släkten kommer på fika. Paketöppning, kaffe, bullar och några kalla öl. Mor, Far och Milton (senaste tillskottet, i form av liten hund) är med en stund.

Söndag, trött och lite mosig i huvudet (nej, inte bakfull). Masar mig ned till city för piratfika, lyssnar och tar in, bekantar mig med nytt folk, trevligt. Kommer hem och bygger klart uppdatering av MediaCreeper, mailar och läser feeds.

Trött och skäggig, mot ny vecka.

Nu är det avklarat, lite catching up, nu har jag sett Forrest Gump.

Söt liten historia, har ju hört mycket om den under åren och nu är den avklarad — 15 år senare.

Kollade via HDMT.net, en streaming-tjänst som verkar lovande.

Såg på Twitter att TV4 Science Fiction skall ingå i ComHems kanalutbud. Yesh! I Likes.

Jag ser fram emot kvällens konsert på Oscarsteatern med Stephen Lynch. Det blir tredje gången jag ser honom live och de två gångerna tidigare har han levererat, med träningsvärk i alla skrattmuskler dagarna efter.

Stephens senaste album 3 Ballons innehåller blivande klassiker; Waiting, alla Dear Diary… och You (Prettier than) .. troligtvis kommer vi få höra ytterligare nytt material och jag är mycket nyfiken på vem han tar med som side-kick, Rod Cone som är nästan lika självklar som Stephens gitarr, David Josefsberg som var med förra gången och levererade The Dirty Shanchez eller Mark Teich — samtidigt kan det vara en helt ny och tidigare okänd (för oss) förmåga.

Jag har just nu 1 biljett o-tjingad och hoppas få den sålda utanför, den kostar 320kr/st och det vore inte så skoj att bli sittande med den — samtidigt skulle det vara lika illa om någon inte kom in på grund av slutsålda biljetter.

För några minuter sedan gav min blocket-annons resultat — 2 biljetter försvann den vägen, skall mötas innan konserten för att byta biljetter mot pengar.

Alla 10 biljetter till Stephen Lynch på Oscarsteatern den 23:e Augusti är nu bokade, kamrat D ville ha två extra och min bror ville ha en extra för kompisar som ansluter till vår flock.

Jag hade inte så fel i alla fall när jag chansade och tog till lite när jag beställde biljetterna, en liten buffer på 3 biljetter som nu är uppbokade. I dagarna skall jag dra på mig ‘indrivar-hatten’ och se till att jag får betalt från alla.

Ni som inte vet vem Stephen Lynch är eller inte har biljetter till hans konserter får njuta av klippet ovan. You (Prettier Than). Enjoy.

Jag hämtade ut biljetterna till årets kanske andra stora höjdpunkt, Stephen Lynch som spelar på Oscarsteatern söndagen den 23:e augusti, 10 biljetter i handen.

Årets höjdpunkt infaller redan imorgon, jag och cirka femtio tusen andra skall se U2 på Ullevi i Göteborg. Jag har tidigare sett dem 1997 (Pop) och 2005 (How to dismantle…), båda på Ullevi. Jag avstod deras konsert i Globen 2001, för jag skulle inte för allt i världen vill vara instängd med 13000-14000 människor i en trång och sluten arena, jag litar inte på att alla hinner ut om något skulle hända, dessutom har inte ljudet någonstans att ta vägen — jag har ju redan tinnitus så jag är extra försiktig, imorgon med pluggar i öronen och reserv i fickan.

Jag spelade ett parti Unreal Tournament som paus i arbetet med research, precis som förr om åren så blir man adrenalin-pumpad. Man är jagad, springer runt i gångar och riskerar hela tiden att bli fragged, unless you frag them first. Typ.

Kanske inte världens mest snygga eller avancerade spel men det räcker för mig, jag är road.

Jag spelade tre vändor, först till 30, fast jag inte spelat UT sedan 2005 satt det fortfarande i ryggmärgen. Tog alla tre matcherna. Kill, kill, kill.

Japp, Stephen Lynch gästar återigen Sverige för att förgylla vår tillvaro. Jag har beställt 10 biljetter varav 7 är “tjingade”, de övriga 3 som buffer om det skulle tillkomma folk i efterhand.

Ni som inte vet vem Stephen Lynch är, surfa till YouTube och se några av hans framträdanden. Om du nu skulle ta illa upp av lyteskomik, grova skämt, snusk och annat “omoraliskt” så föreslår jag (för att använda en sport-floskel) att du släpper hörnflaggan och kommer in i matchen.

Det blir min tredje konsert jag ser med Stephen Lynch och det skall bli spännande att se vad han drar fram ur hatten denna gång, förra gången fick vi Waiting och Dear diary.. och som bonus Dirty Sanchez med David Josefsberg och Rod Cone som side-kicks. Rod Cone har varit med länge och kommer förmodlingen var med men jag har fortfarande inte hört något om vem som hänger med på den här “leggen” av hans europa-tour.

Allsång med Stephen Lynch hellre än med Anders Lundin, Lasse Berghaden eller valfri allsångsledare.

Japp, i helgen bar det av till Berlin. Hämtades i fredags morse vid 03:15 i Eskilstuna av en kollega, vidare mot Arlanda och avfärd 06:55 mot Tegel, Berlin.

Konferens och samkväm i olika former, guidad tur i buss och utsökta middagar. Stadspromenader, bakgårdar, Potsdamer Platz, Checkpoint Charlie, Holocaust monumentet, Brandenburger Tor, Alexanderplatz och Sony Center.

Kulinariskt äventyr som när vi serverades olika sorters korvar tillsammans med potatis och sauerkraut på ett jättebleck, detta sköljdes ned med weissbier och blecket skrapades rent. Jag var lite förvånad att kollegorna uppskattade sauerkraut, det hör ju inte till de tillbehör man hittar på svenska middagsbord.

Min fot lade lite sordin på upplevelserna för min del, värk och felberäknad dos och jag spenderade en del tid på hotellrummet i horisontalläge, CNN på tv (för övrigt det enda som visades odubbat) och lite sömn under lördags-eftermiddagen, vilket räddade lördagskvällen — smärtfritt och ett mycket trevligt besök på en restaurang i kvarteren runt Checkpoint Charlie, tillbaka på hotellet följde mycket kreativa diskussioner och lite brain-storming.

Söndag började med ett telefonsamtal — “Hej, det är Fredrik Reinfeldt och jag tycker du ska gå och rösta…” eller något liknande (ännu ett skäl till att jag inte kommer rösta Moderat any time soon), klockan 09:10, inte direkt någon optimal väckning när man har sovmorgon efter att ha somnat sent, flyget hem gick 14:20 och jag var hemma i Eskilstuna igen runt 18-tiden.

Valvakan var spännande, jag tittade på SVT och kikade samtidigt på Valmyndighetens hemsida och kanalen #valvaka på irc (irc.piratpartiet.se), när det stod klart att Piratpartiet hade lyckats med att ta plats i EU parlamentet kände jag mig lättad, satt ytterligare en stund för att se intervjuer och den finska nyhetssändningen, därefter mot sängen — trött och upprymd. Historia har skrivits och jag har dragit mitt lilla strå till stacken, i form av förvalsvolontär.

En sak är säker i alla fall; Berlin skall besökas igen.

Jag har lyssnat igenom U2′s senaste album No Line On The Horizon (Spotify) ett par gånger nu, jag tyckte inte någon av låtarna stod ut speciellt, man kan rakt av säga att det är U2 man hör, men jag upplever det som något slätstruket och utan knorr. Kanske behöver albumet mer lyssning, det har ju hänt förut, som till exempel med How to Dismantle an Atomic Bomb (Spotify) och All That You Can’t Leave Behind (Spotify) som för mig inte alls lämnat lika djupa spår som Pop (Spotify) och The Joshua Tree (Spotify) som fortfarande håller mig i ett järngrepp.

I min hylla står i princip allt U2 givit ut och lite till, jag har singlar, bootlegs och fulpressat, LP, Maxi och EPs, svart-vinyl och bild-vinyl, limited editions och promos. Dessutom har jag en diger samling låtar på datorn, remixer, demos, leaked, take-outs, udda material och sidoprojekt (som Passengers och Million Dollar Hotel) som fått mig att verkligen jaga ännu mer. Kort sagt, jag har aldrig köpt så många skivor som efter jag började ladda ner musik på nätet. Fildelning stimulerar till köp.

Den första U2 konsert jag var på, Ullevi 1997 POP, var helt fantastisk och förtrollad, var hög på känslorna i flera dagar efteråt, nästa var på Ullevi 2005, samma häftiga känsla, de släckte ner hela stadion och uppmanade alla att lysa med sina mobiltelefoner, wow säger jag bara, det var mäktigt när 46000+ människor tog uppmaningen och sjöng med. Jag får gåshud när jag tänker på det.

Med lite tur (ok, en STOR portion tur) så kanske vi får tag i några biljetter när de släpps till sommarens konsert.

Jag har hittat ett kul spel, som jag ägnar mig åt när jag rör mig ute bland folk, SoulHunter (hämtas genom att surfa till http://javaget.com/hunter med telefonen) som går ut på att man ska rädda själar, i form av andras blåtands-telefoner.

Det har hänt att man gått ett varv extra i vänthallen på centralen, för att “tråla” själar eller dröjt sig kvar på platformen på tunnelbanan för att hinna scanna alla vagnarna mot Farsta.

Rent teknisk så är det MAC-adresser man samlar (inget man behöver bry sig om man inte är teknik-nörd), varje unik ny adress ger XP, några poäng på väg mot högre nivåer. Dina poäng och insamlade adresser skickas då och då till en central server som håller reda på alla spelare och deras räddade själar.

När jag tar mig från mitt jobb ned till centralen och på tåget hem, så brukar jag få mellan 100 och 200 själar, på runt 10 minuter.

Det som är förvånansvärt är att så många människor har blåtand igång på sina mobiltelefoner, en del har ändrat namn (SSID) på sina telefoner men den stora massan har standard namnen orörda. Man ser ganska lätt vilka som är “avancerade” användare, de som har ändrat namnet till något annat, “Emma”, “W890i Kalle” eller en URL till sin blog, några obscena namn förekommer ju också, ganska kul att se vad folk väljer att kalla sina telefoner.

Om man vill så kan man rekrytera fler spelare, antingen någon du känner eller någon själ du just “räddat” annonymt, med ett tryck på knapp “4″ eller “next” ett par gånger så får du fram informationen om hur du bär dig åt, välj “Bluetooth” och bekräfta med “5″ eller annan lämplig knapp, första gången du gör detta laddas spelet ner från servern för att du skall kunna skicka det till någon annan. När du valt någon i listan med tillgängliga “själar” bekräftar du med “5″ eller annan lämplig knapp, din telefon försöker då koppla upp mot den andra telefonen och om mottagaren accepterar och slutför överföringen så ökar din XP med 1000. Den som blev rekryterad kan med en gång sätta igång och börja spela, kanske rädda din “själ”.

Det kostar inget att ladda ned spelet, det som kan kosta lite är den trafik som krävs för att uppdatera lite information varje gång du startar spelet och var tionde minut.

Kollegor kallar mig för nörd, jag struntar i det, de har inte rank “1″ på SoulHunter.

Vi promenerade iväg upp mot skolan som ligger beläget på åsen som löper genom samhället, hittade en bra plats med utsikt som sträckte sig ett par kilometer in mot stan. Vi skålade på tolvslaget, tittade på fyrverkerierna och önskade varandra ett gott nytt år, ett ännu bättre år än 2008.

Nyårslöften och önskningar för det nya året, för min del handlade det om vikt och tobaksbruk, som båda skulle reduceras.

Nyårsdagen kommer ägnas åt att nöta soffa, slappa och se på film och umgås, inga tider att passa.

Vaknade sent, missade bussen grovt, tog nästa buss och hann med 07:15-tåget mot Stockholm. Handlade kaffe på Pressbyrån (som vanligt) och bordade tåget, SJs boskapsvagnar är trånga och normalbyggda människor sitter med knäna mot sätet framför, får muppen framför för sig att luta sätet bakåt är resultatet ännu mindre plats för knän och laptops.

Drog igång Clerks II, en favorit i repris. Dialogfilm med hög CPM (curses-per-minute) av och med den fantastiske Kevin Smith.

På positionen en timme och femton minuter in i filmen, har Dante (en av huvudrollerna) precis fått ett knä i skrevet, hånglar med sin chef och blir påkommen av sin fästmö, samtidigt som en fet karl ägnar sig åt “interspecies-erotica” och polis och brandkår ser på.

Tåget anlände till Stockholm C 08:32.