Windows XP installerades snabb och startades om efter många omgångar uppdateringar, någonstans mellan 120 till 140 uppdateringar innan installationen var fullständigt uppdaterad. Nödvändiga applikationer installerades snabbt och gjordes klara för ett enda syfte: utveckling. Ubuntu 11.04 känns riktigt snabbt och snappy, jag hade redan provat på samma version på min gamla IBM Thinkpad R31 .. som är lite äldre och tröttare, 1GHz och 1Gb RAM .. men det funkar!

Om jag känner att jag har alla nödvändiga verktyg i Ubuntu för att utveckla på så kommer Windows XP inte finnas kvar så länge… då kommer jag vara Windows-fri privat, blev nyligen utrustad med en i5-baserad Toshiba laptop som kör Win7 … som Vista med lite mer fluff .. och Vista är ju som bekant som XP med massor av fluff.

… och BTW, jag skriver och postar det här från Ubuntu 11.04 i Google Chrome.

Jag kommer ändå fara till Stockholm då och då, för att jobba och nätverka.

Mer fritid, mindre resande och mot nya mål!

Connected, sending welcome message…
220 WAR-FTPD 1.65 (Anonymous login allowed)
USER Administrator
331 Password required for administrator
PASS notused
530 Login or password incorrect!
USER Administrator
331 Password required for administrator
PASS 24Banc81
530 Login or password incorrect!
USER Administrator
331 Password required for administrator
PASS paradox
530 Login or password incorrect!
421 Kicked by Administrator
disconnected.
Connected, sending welcome message…
220-WAR-FTPD 1.65 (Anonymous login allowed)
220-
220 You write funny passwords!
USER Administrator
331 Password required for administrator
USER Administrator
331 Password required for administrator
USER Administrator
331 Password required for administrator
PASS ozn
530 Login or password incorrect!
PASS ozn
530 Login or password incorrect!
PASS ozn
530 Login or password incorrect!
421 Login time exceeded. Closing control connection.
disconnected.

… in the middle of this I kicked them out after changing the server banner message to also have “You write funny passwords! ” in it… Their IP indicated that they were located somewhere in Asia-region, now anonymized. The really fun part in this, is that the “Administrator” account is a low-privilege account (so they can’t do anything with it) with the password… wait for it… “Administrator”.

Btw, nu har jag en piratlila hoodie, lika färg t-shirt och ett lass med dekaler. Snajjsigt värre.

Vad som var mindre trevligt hände några timmar innan, när jag skulle ta mig hem från jobbet. Jag är i god tid och går mot spår 4 på Stockholms Centralstation, klockan närmars sig avgångstid, 17:26, direkttåg mot Eskilstuna och Strängnäs. Inget tåg, ingen skyltning. 10 minuter sent rullar ett annat tåg in, nattåget mot Luleå med ligg- och sovvagnar, helt fel. Efter cirka 15 minuter ropar de ut nytt spår, spår 7 med avgångstid 17:45, 17:45 kommer och går, först 17:52 börjar tåget rulla. Landade i Eskilstuna hungrig och trött cirka 45 minuter sent. Bara några få dagar kvar av sommarens galenskaper med rundresor runt mälardalen, två resor om dagen på cirka 1:40 i varje riktning. På måndag skall det återgå till “normalen”, när resorna går över Södertälje Syd och “bara” tar 1:05.

SJ AB, tillfällen som dessa önskar jag er och er avkomma, ond bråd död. Sen köper jag mig något sött på Pressbyrån och humöret lyfter.

När jag kommer hem, är det med ett leende när jag möter mina tjejer.

Jag är betydligt lättad för jag har nog gått och omedvetet haft stress sedan jag fick veta att vi skulle kollas.

På tåget hem nu, känner mig full av sprall men ändå trött efter en lång dag, kommer nog somna ovaggad ikväll.

Söndag, trött och lite mosig i huvudet (nej, inte bakfull). Masar mig ned till city för piratfika, lyssnar och tar in, bekantar mig med nytt folk, trevligt. Kommer hem och bygger klart uppdatering av MediaCreeper, mailar och läser feeds.

Trött och skäggig, mot ny vecka.

Söt liten historia, har ju hört mycket om den under åren och nu är den avklarad — 15 år senare.

Kollade via HDMT.net, en streaming-tjänst som verkar lovande.

Stephens senaste album 3 Ballons innehåller blivande klassiker; Waiting, alla Dear Diary… och You (Prettier than) .. troligtvis kommer vi få höra ytterligare nytt material och jag är mycket nyfiken på vem han tar med som side-kick, Rod Cone som är nästan lika självklar som Stephens gitarr, David Josefsberg som var med förra gången och levererade The Dirty Shanchez eller Mark Teich — samtidigt kan det vara en helt ny och tidigare okänd (för oss) förmåga.

Jag har just nu 1 biljett o-tjingad och hoppas få den sålda utanför, den kostar 320kr/st och det vore inte så skoj att bli sittande med den — samtidigt skulle det vara lika illa om någon inte kom in på grund av slutsålda biljetter.

För några minuter sedan gav min blocket-annons resultat — 2 biljetter försvann den vägen, skall mötas innan konserten för att byta biljetter mot pengar.

Jag hade inte så fel i alla fall när jag chansade och tog till lite när jag beställde biljetterna, en liten buffer på 3 biljetter som nu är uppbokade. I dagarna skall jag dra på mig ‘indrivar-hatten’ och se till att jag får betalt från alla.

Ni som inte vet vem Stephen Lynch är eller inte har biljetter till hans konserter får njuta av klippet ovan. You (Prettier Than). Enjoy.

Årets höjdpunkt infaller redan imorgon, jag och cirka femtio tusen andra skall se U2 på Ullevi i Göteborg. Jag har tidigare sett dem 1997 (Pop) och 2005 (How to dismantle…), båda på Ullevi. Jag avstod deras konsert i Globen 2001, för jag skulle inte för allt i världen vill vara instängd med 13000-14000 människor i en trång och sluten arena, jag litar inte på att alla hinner ut om något skulle hända, dessutom har inte ljudet någonstans att ta vägen — jag har ju redan tinnitus så jag är extra försiktig, imorgon med pluggar i öronen och reserv i fickan.

Kanske inte världens mest snygga eller avancerade spel men det räcker för mig, jag är road.

Jag spelade tre vändor, först till 30, fast jag inte spelat UT sedan 2005 satt det fortfarande i ryggmärgen. Tog alla tre matcherna. Kill, kill, kill.

Ni som inte vet vem Stephen Lynch är, surfa till YouTube och se några av hans framträdanden. Om du nu skulle ta illa upp av lyteskomik, grova skämt, snusk och annat “omoraliskt” så föreslår jag (för att använda en sport-floskel) att du släpper hörnflaggan och kommer in i matchen.

Det blir min tredje konsert jag ser med Stephen Lynch och det skall bli spännande att se vad han drar fram ur hatten denna gång, förra gången fick vi Waiting och Dear diary.. och som bonus Dirty Sanchez med David Josefsberg och Rod Cone som side-kicks. Rod Cone har varit med länge och kommer förmodlingen var med men jag har fortfarande inte hört något om vem som hänger med på den här “leggen” av hans europa-tour.

Allsång med Stephen Lynch hellre än med Anders Lundin, Lasse Berghaden eller valfri allsångsledare.

Konferens och samkväm i olika former, guidad tur i buss och utsökta middagar. Stadspromenader, bakgårdar, Potsdamer Platz, Checkpoint Charlie, Holocaust monumentet, Brandenburger Tor, Alexanderplatz och Sony Center.

Kulinariskt äventyr som när vi serverades olika sorters korvar tillsammans med potatis och sauerkraut på ett jättebleck, detta sköljdes ned med weissbier och blecket skrapades rent. Jag var lite förvånad att kollegorna uppskattade sauerkraut, det hör ju inte till de tillbehör man hittar på svenska middagsbord.

Min fot lade lite sordin på upplevelserna för min del, värk och felberäknad dos och jag spenderade en del tid på hotellrummet i horisontalläge, CNN på tv (för övrigt det enda som visades odubbat) och lite sömn under lördags-eftermiddagen, vilket räddade lördagskvällen — smärtfritt och ett mycket trevligt besök på en restaurang i kvarteren runt Checkpoint Charlie, tillbaka på hotellet följde mycket kreativa diskussioner och lite brain-storming.

Söndag började med ett telefonsamtal — “Hej, det är Fredrik Reinfeldt och jag tycker du ska gå och rösta…” eller något liknande (ännu ett skäl till att jag inte kommer rösta Moderat any time soon), klockan 09:10, inte direkt någon optimal väckning när man har sovmorgon efter att ha somnat sent, flyget hem gick 14:20 och jag var hemma i Eskilstuna igen runt 18-tiden.

Valvakan var spännande, jag tittade på SVT och kikade samtidigt på Valmyndighetens hemsida och kanalen #valvaka på irc (irc.piratpartiet.se), när det stod klart att Piratpartiet hade lyckats med att ta plats i EU parlamentet kände jag mig lättad, satt ytterligare en stund för att se intervjuer och den finska nyhetssändningen, därefter mot sängen — trött och upprymd. Historia har skrivits och jag har dragit mitt lilla strå till stacken, i form av förvalsvolontär.

En sak är säker i alla fall; Berlin skall besökas igen.

I min hylla står i princip allt U2 givit ut och lite till, jag har singlar, bootlegs och fulpressat, LP, Maxi och EPs, svart-vinyl och bild-vinyl, limited editions och promos. Dessutom har jag en diger samling låtar på datorn, remixer, demos, leaked, take-outs, udda material och sidoprojekt (som Passengers och Million Dollar Hotel) som fått mig att verkligen jaga ännu mer. Kort sagt, jag har aldrig köpt så många skivor som efter jag började ladda ner musik på nätet. Fildelning stimulerar till köp.

Den första U2 konsert jag var på, Ullevi 1997 POP, var helt fantastisk och förtrollad, var hög på känslorna i flera dagar efteråt, nästa var på Ullevi 2005, samma häftiga känsla, de släckte ner hela stadion och uppmanade alla att lysa med sina mobiltelefoner, wow säger jag bara, det var mäktigt när 46000+ människor tog uppmaningen och sjöng med. Jag får gåshud när jag tänker på det.

Med lite tur (ok, en STOR portion tur) så kanske vi får tag i några biljetter när de släpps till sommarens konsert.

Det har hänt att man gått ett varv extra i vänthallen på centralen, för att “tråla” själar eller dröjt sig kvar på platformen på tunnelbanan för att hinna scanna alla vagnarna mot Farsta.

Rent teknisk så är det MAC-adresser man samlar (inget man behöver bry sig om man inte är teknik-nörd), varje unik ny adress ger XP, några poäng på väg mot högre nivåer. Dina poäng och insamlade adresser skickas då och då till en central server som håller reda på alla spelare och deras räddade själar.

När jag tar mig från mitt jobb ned till centralen och på tåget hem, så brukar jag få mellan 100 och 200 själar, på runt 10 minuter.

Det som är förvånansvärt är att så många människor har blåtand igång på sina mobiltelefoner, en del har ändrat namn (SSID) på sina telefoner men den stora massan har standard namnen orörda. Man ser ganska lätt vilka som är “avancerade” användare, de som har ändrat namnet till något annat, “Emma”, “W890i Kalle” eller en URL till sin blog, några obscena namn förekommer ju också, ganska kul att se vad folk väljer att kalla sina telefoner.

Om man vill så kan man rekrytera fler spelare, antingen någon du känner eller någon själ du just “räddat” annonymt, med ett tryck på knapp “4″ eller “next” ett par gånger så får du fram informationen om hur du bär dig åt, välj “Bluetooth” och bekräfta med “5″ eller annan lämplig knapp, första gången du gör detta laddas spelet ner från servern för att du skall kunna skicka det till någon annan. När du valt någon i listan med tillgängliga “själar” bekräftar du med “5″ eller annan lämplig knapp, din telefon försöker då koppla upp mot den andra telefonen och om mottagaren accepterar och slutför överföringen så ökar din XP med 1000. Den som blev rekryterad kan med en gång sätta igång och börja spela, kanske rädda din “själ”.

Det kostar inget att ladda ned spelet, det som kan kosta lite är den trafik som krävs för att uppdatera lite information varje gång du startar spelet och var tionde minut.

Kollegor kallar mig för nörd, jag struntar i det, de har inte rank “1″ på SoulHunter.

Nyårslöften och önskningar för det nya året, för min del handlade det om vikt och tobaksbruk, som båda skulle reduceras.

Nyårsdagen kommer ägnas åt att nöta soffa, slappa och se på film och umgås, inga tider att passa.

Drog igång Clerks II, en favorit i repris. Dialogfilm med hög CPM (curses-per-minute) av och med den fantastiske Kevin Smith.

På positionen en timme och femton minuter in i filmen, har Dante (en av huvudrollerna) precis fått ett knä i skrevet, hånglar med sin chef och blir påkommen av sin fästmö, samtidigt som en fet karl ägnar sig åt “interspecies-erotica” och polis och brandkår ser på.

Tåget anlände till Stockholm C 08:32.

Min bild av Bälgviken var typ, “fyra hus jämte vägen”, det visade sig vara ett litet samhälle gömt uppe i skogen.

Jag skrattade så jag fick hicka, som gick över först när jag kom hem. Jag somnade i bilen på hemvägen, fullständigt pooped, trött, eftersom jag varit uppe sen tidig morgon. Det är inte längre som förr när man kunde vara ute och festa till tidig morgon, sova några timmar och sedan vara redo för jobb eller mer festande.

Jag vaknade nu på morgonen och mådde förvånansvärt bra, trots att jag var aningens slirig igår, man är ju inte 20 år längre.

Det var ungefär så långt jag kom, sen rullade tåget in i Strängnäs och jag hamnade i någon slags radio-skugga, resten av vägen hem till Eskilstuna så fick jag kontakt igen ett par gånger men inget som varade mer i någon minut. Effektivt betyder det att jag måste passera Strängnäs på väg mot Stockholm innan jag kommer online, sisådär en 12 minuter efter att jag kommit iväg på den drygt timmes långa resan. Måste testa mer och notera var jag befinner mig så jag vet på ett ungefär var det lägger ner och var jag har tillgång till det trådlösa bredbandet.

Jag kan börja jobba redan på tåget mot Stockholm och på väg hem mot Eskilstuna, kommer kännas som kortare restid och jag kommer få mer gjort, win-win.

Gick upp, sög i mig en kopp kaffe och tryckte in en snus och drog igång laptopen, kopplade upp mot servern. Informationen saknades och jag fick hämta ner den från leverantören, försökte få in det på rätt ställe i systemet men lyckades inget vidare, skickade några SMS fram och tillbaka ett par gånger med kollegan (som hade en flock barn i omlopp på Gröna Lund), skulle höras av senare under dagen eller imorgon förmiddag.

Idag blir det kalas här i huset, yngsta flickan fyllde förra veckan, förberedelser, förberedelser, snart börjar de dyka upp.

Vi fick höra en massa intressant om Flash, Flex och AIR, fick en t-shirt och en påse med goodies, böcker och stickers. Det var många kända teknik-evangelister från Adobe på plats, Ryan Stewart, Mike Chambers, Kevin Hoyt, Serge Jespers, Daniel Dura, Ethan Malasky, Enrique Duvos, Andre Charland och Lee Brimelow.

Under några av passen kändes det som de hade sugit ut allt syre i lokalen, både jag och daniel slocknade nästan, inte av tristess eller något sånt, möjligtvis akut brist på koffein och nikotin, för efter ett kort break med en kopp kaffe och en cigarett så var man piggare i skallen.

Passet som Lee Brimelow var riktigt bra, tror inte att det kan göras på några andra seminarier än Adobe’s, köra “Powerbarf” på hög volym och få hela publiken att skratta. Kanske inte helt seriöst men det var i alla fall ett mycket bra pass.

Mot slutet av dagen tiggde vi till oss en t-shirt åt Patrik och fick en intressant pratstund med Ethan Malasky, vi berättade en del om det system vi har skissat på och skall bygga under sommaren och att vi kommer använda några av Adobe’s produkter.

Jag skall ha fastnat på bild, några gick runt med kameror och jag uppehöll mig tydligen på en plats som fotograferades, jag har letat efter bilden men inte hittat den än.

Just nu är vi bara halvvägs, under eftermiddagen kommer släktingar och det kommer gå åt mängder med kaffe.

Kvällen blir lite lugnare, Damen och jag ensamma, barnen “uthyrda”.