Det är inte så illa som det låter, det jag menar med att hacka Ubuntu handlar om att jag inte fick igång installationerna jag gjorde med Ubunut 8.10 och Ubuntu 8.04, så jag föll tillbaka på Ubuntu 7.04. Därefter en del hackande i sources.list för att den skulle hitta den senaste distributionen, det blev mer än 1Gb uppdateringar att tanka ner.
Anledningen till detta var att jag märkt att min gamla laptop oftare och oftare har tappat connection och även haft svårigheter att göra DNS-uppslag, vilket gjorde det mycket krångligt att kolla mail och surfa i någon större omfattning.
Något som är riktigt sämst — plain vanilla installationer av båda versionerna (8.04 & 8.10) blir inte boot-bara, inte ens efter en massa ominstallationer, jag har nog installerat om Ubuntu 10+ gånger med olika parametrar för att försöka få igång det — no such luck.
Gamla 7.04 visste jag att den funkade rakt av, så det blev den långa vägen. Att uppdatera en distribution över två hela versioner är som för Wintendo-folk att i ett steg uppgradera från Windows98 till Windows Vista, via Windows/Microsoft Update … man kan ju bara spekulera om hur många reboots det hade krävt.
Om någon undrar, ja, Ubuntu, för jag vill inte besudla mina privata maskiner med Wintendo (av någon sort), kalla mig Linux-taliban, whatever, jag trivs med Ubuntu. Sedan att det finns två Wintendo-maskiner i huset är något jag får leva med, det är kvinnfolkets.
