Jag gick igenom lite gamla osorterade bookmarks jag samlat på mig, hittade tillbaka till Omegle, en tjänst som möjliggör chat med fullständiga främlingar.

Några roliga sessioner med bland annat en kille från Kanada, som ville veta allt om “swedish chicks” och hurvida dessa var “easy” eller inte, några engelsmän som slötittade på poker eller ville sälja terrängfordon till mig. Många konversationer ser oftast ut så här;

You: hi
Stranger: hi
Stranger: asl?
You: too old, yes please, sweden
Your conversational partner has disconnected.

Flashbacks till IRC, 1997 eller 1998, när man hamnade i kanaler där alla utsattes för ASL? så fort man kom in, ofta automatiserat med script. Nu tror jag det var en riktig människa i andra änden, någon som troligtvis inte vill prata med skäggiga medelålders män med kulmage som nattsuddar och lyssnar på psytrance, för att de inte orkat gå och lägga sig än, mer troligt att de är ute efter tonårsflickor att chatta med.

Ibland civiliserade diskussioner, ibland inte, ibland under 30 sekunder och ibland över 10 minuter. Jag är road.

Något annat som roar mig, även där anonymt, där man interagerar med slumpvis valda främlingar är Google ImageLabeler, där man spelar en form av spel där man tillsammans skall komma överens om ett ord som beskriver en bild som visas, samtidigt får man ibland en lista med ord man inte får använda, not-words, då måste man komma på något annat som beskriver bilden. Samtidigt gör man faktiskt nytta, de beskrivna bilderna används i Googles bildsökningar, för att precisera träffar. Går det inte att komma på fler ord eller om motparten inte skriver något kan man “passa”, forsätta med nästa bild. När en omgång är slut får man se alla bilder man beskrivit och vad motparten har skrivit för förslag.