Jag har varit på intervjuer hos två företag, i två omgångar. Första varvet kände jag mig en aning osäker på om det var rätt inriktning av jobb jag sökte, andra varvet kändes det mer rätt och jag tror jag kommer kunna utvecklas både på personligt och professionellt plan.

Första uppföljningsintervjun avslutades på ett ganska dråpligt vis, jag tweetade minuterna efter …

Avslutade anställningsintervjun med att trampa på kontorshunden :-(

Tweet

Hopperligen avgör inte det om jag får jobbet eller inte.

Andra uppföljningsintervjun sattes jag mittemot tre herrar som läst och utvärderat min kod som jag skickat in som arbetsprov, som lösts enligt bifogade anvisningar, inga konstigheter. De gillade vad de såg och var mycket trevliga, småprat om ditt och datt hanns också med.

Jag får snart veta om något av företagen vill erbjuda mig arbete och jag hoppas att jag får det omåttligt lyxiga förmånen att få väga företagen mot varandra och välja … det är nog få förunnat att få göra så i dagens läge. Jag tycker båda företagen verkar ha trevlig utvecklarmiljö, där tyck, tänk och argument tas in i diskussioner och kan leda framåt/uppåt vad gäller lösningar på problem.

Båda företagen ligger på attraktiva adresser i Stockholms innerstad och på lagom promenadavstånd från Stockholms Central, något som för mig personligen är positivt då jag försöker röra på mig mer. Att båda företagen även erbjuder friskvård med gymkort, gör dem än mer intressanta.

Det är med stort intresse jag ser fram emot att få svar från dem, samtidigt är jag ivrig med att få “komma igång” igen, då jag varit arbetslös sedan början av November.

Jag är så less på julen redan, kan bara bita ihop och låta det rulla över .. väck mig i slutet av mars.

Min vardag är så fucked up man kan tänka sig, sover illa och för mycket och alltid trött, att jag sedan inte har något arbete är även det knäckande, inga fasta rutiner och inga måsten, även om jag försöker införa några för att ha några hållpunkter i tillvaron.

Detta är första “dippen” nedåt sedan 1998, då jag efter tråkigheter tog mig uppåt och framåt och sedan dess haft räkmacke-tillstånd i tillvaron. Jag visste detta skulle komma förr eller senare, eftersom det mesta går i cykler, sinusvåg. Den sista fjärde flanken innan skärning av nollpunkten kom nog den dagen jag fick veta att jag var uppsagd, då gick luften ur och den lilla gnista jag hade slocknade … men jag är så jävla envis att jag fortsätter kämpa.

Jag ska upp och iväg igen, snart, om jag bara får fotfäste igen. Jag vägrar, vägrar, vägrar ge mig.

Åker tåg, landskapet rusar förbi, måndag morgon. Lyssnar på podcast och sippar kaffe, på väg mot jobbet i Stockholm. Sedan början av maj arbetar jag på Improove med support och utveckling av en av flera plattformar — mest fokuserad på tidningssajter och nyhetspublicering.

Mycket teknik och tänk att ta in, en enorm och flexibel kodbas, jag trivs som fisken i vattnet.

Just nu är de flesta på semester och det är lite tomt på kontoret, tomt på morgon tåget.. På kvällarna är det dock tvärtom — fullsmetat med turister och nöjesresenärer, skrikiga barn och stökiga tonåringar.

Det är då jag märker att jag lagt mig till med grinig-gubbe-fasoner.. Något jag inte gillar alls, att jag har eller känner.

I övrigt är känslolivet lite i kaos, av flera orsaker.. Mycket tankearbete och funderingar, samtidigt som världen omkring förändras med nya, annorlunda förutsättningar samtidigt som gammalt groll dröjer sig kvar.

Jag har haft mycket att göra på jobbet de senaste månaderna, ofta 10-12 timmar om dagen. När jag kommit hem på kvällarna har jag oftast dött soffdöden efter jag käkat. Det är stimulerande arbete och jag gillar det eftersom det är ganska omväxlande och utmanande .. Men i stora mängder under längre tid är utmattande.

En kamrat (som varit utbränd) har visat oro, jag förstår oron. Jag är inte gjord av stål och jag har inte har inte uthålligheten att fortsätta i samma tempo särskilt länge. När jag känner att jag inte klarar av mer ska jag säga till och kliva av banan, koppla bort jobb och isolera mig en stund och ägna mig åt något som kräver min fulla koncentration och skärpa; foto eller pistolskytte.

Arbetssituation just nu är “vi ser ljuset i slutet av tunneln”, vi har passerat delarna som kräver engagemang 10-12 timmar av dagen .. Nästa deadline ligger drygt 3 veckor framåt i tiden och får jag halva den tiden “ostörd” så är jag övertygad att jag fixar det på normala arbetstider.

Idag, när jag har jobbat klart en halvdag .. så har jag 4 arbetsdagar kvar på jobbet. Jag byter jobb och kommer fortsätta utveckla för web, fast jag kommer inte ens behöva lämna kommunen, än mindre Eskilstuna. Med nytt jobb på cykelavstånd (eller buss) så kommer min restid reduceras ned till kanske 40 minuter per dag .. från nuvarande nästan 3 timmar eller mer (beroende på SJ och dagsläget).

Jag kommer ändå fara till Stockholm då och då, för att jobba och nätverka.

Mer fritid, mindre resande och mot nya mål!

För några veckor sedan var jag med jobbet på konferens i Almuñécar med omnejd, riktigt trevligt. Hann få upp lite solbränna trots att jag oftast höll mig i skuggan, på dagarna var det sällan under 26C och ljumma nätter. Konferensbitarna hölls i hotellets AC-svala delar och senare andra aktiviteter som besök vid Torre de Cerro Gordo och de fantastiska grottorna Cueva de Nerja och den lilla byn som klängde på bergssidan, Frigiliana.
Mat och dryck i lagom mängder med kamrater, sol och nästan fri sikt till norra Afrika. Almuñecar är med på listan över ställen jag gärna skulle besöka igen, om och när tillfälle ges.

Jag har inte uppdaterat på länge, dåliga människa. Så mycket att göra och så lite tid.

Det jag hinner med när jag kommer hem på kvällarna är att kolla lite mail och dra igång loggparsern till MediaCreeper-loggarna, sedan är det dags att lägga sig. Det har varit så ett tag nu, därav den låga mängden bloggpostningar.

Båda delar faktiskt, de senaste veckorna har varit hektiska, mycket jobb och sena kvällar.

Jag trivs, även om det kan vara ganska jobbigt av och till, men över lag trivs jag.

Sådär, helt BTW så är jag numera tillsvidareanställd. Jag hade räknat fel och fått för mig att det var det just passerade månadsskiftet som var den magiska 6-månaders gränsen, tydligen var det förra månaden. Vad gör det, inte ett skit, jag är glad att jag har ett jobb jag gillar.

SJ har ju inte direkt skött sig, förra veckan kunde man nog mäta förseningarna som drabbade mig i timmar. Det är 10 minuter här och där, ibland mer, det påverkar den totala restiden ganska mycket, osynk med tåg brukar sluta med att man får vänta upp till 20 minuter på bussen. Död-tid man skulle vilja göra något med som bara väntas bort, slöseri.

Jag vet inte om det är något jag bara inbillat mig, men det känns som det är mer folk på tågen än för några veckor sedan. Är det människorna har blivit fler eller tågen som krympt? Jag gissar på en kombination, SJ drar sig för att sätta in extra vagnar, de låter hellre resenärerna stå hela vägen. SJ skulle må bra av att konkurrensutsättas, om det kom in en-två-tre aktörer och fick verka på samma vilkor, vilket faktiskt borde vara möjligt eftersom SJ lånar/hyr spåren av Banverket, vilket andra aktörer också borde kunna göra.

Jag har arbetat ungefär 6 timmar i helgen, någon slags jour, fast inte på papper. Material skall uppdateras på förmiddagarna och nytt läggas ut på eftermiddagarna så man är ganska låst.

Jag var vaken hela natten, varför vet jag inte riktigt. Jag satt och suddade, plötsligt var klockan 04:30 och då var de ingen större vits med att gå och lägga sig, då skulle jag aldrig orka ta mig upp och uppdatera… så jag har hållit mig vaken, närmar mig 30 timmar. Ögonen svider och jag är ganska seg. Skall uppdatera eftermiddagens batch, diska, dammsuga och dra igång en maskin tvätt.

Jag har inte uppdaterat på några dagar, typ sedan förra lördagen. Det beror på flera saker, dels att jag har jobbat massor och helt enkelt inte orkat sätta mig och författa genomtänkta inlägg när jag kommit hem om kvällarna, det beror också på att jag har använt den lilla tid jag har till att göra research i ett ämne, som när jag postar inlägget kan röra upp väldigt mycket, eftersom det är en liten essä i hur man skulle kunna övervaka Storebror. Det är dock inte klart, jag saknar en del detaljer/specifikationer och jag har diskuterat en del med kollegan D, hur och om man kan/ska avslöja en massa detaljer, vilka möjliga effekter det skulle kunna få och annat. Jag lutar åt att avslöja min lilla vision, jag har inga större ambitioner att tjäna några pengar på det, om det nu skulle gå att kommersialisera det, jag vill dock se det plockas upp och användas, står jag med någonstans och får lite creds, så är jag nöjd med det.