I min hylla står i princip allt U2 givit ut och lite till, jag har singlar, bootlegs och fulpressat, LP, Maxi och EPs, svart-vinyl och bild-vinyl, limited editions och promos. Dessutom har jag en diger samling låtar på datorn, remixer, demos, leaked, take-outs, udda material och sidoprojekt (som Passengers och Million Dollar Hotel) som fått mig att verkligen jaga ännu mer. Kort sagt, jag har aldrig köpt så många skivor som efter jag började ladda ner musik på nätet. Fildelning stimulerar till köp.

Den första U2 konsert jag var på, Ullevi 1997 POP, var helt fantastisk och förtrollad, var hög på känslorna i flera dagar efteråt, nästa var på Ullevi 2005, samma häftiga känsla, de släckte ner hela stadion och uppmanade alla att lysa med sina mobiltelefoner, wow säger jag bara, det var mäktigt när 46000+ människor tog uppmaningen och sjöng med. Jag får gåshud när jag tänker på det.

Med lite tur (ok, en STOR portion tur) så kanske vi får tag i några biljetter när de släpps till sommarens konsert.

Nu när Spotify börjat rensa ut album så är hälften av mina playlists röda, några av favoriterna är helt borta, som Stephen Lynch, George Carlin om man kikar bland komiker.

Nu dammar jag av mina MP3′or och kör dem istället, för på Spotify verkar det mesta komma och gå.

Skiv- och filmbolag har inte fattat galoppen än, musik och nöjesvärlden är platt, den har inga geografiska gränser. Det har däremot film- och skivrättigheterna, de är tydligen väldigt geografiskt bundna, vad jag vet så gäller detta även böcker i den analoga världen.