Snackade med kamrat J och fick veta att SJ kommer skärpa reglerna för restidsgarantin, SJ inför EUs restidsgaranti från 2009-10-10, där ingen ersättning utgår för förseningar på mindre än en timme.
Nyheter för resor från 10 oktober i SJs restidsgaranti:
* En försening på 60-119 minuter medger en återbetalning på 25 procent av biljettens pris.
* En försening på 120 minuter eller mer medger en återbetalning på 50 procent av biljettens pris.
* Har du köpt din resa för SJ Prio-poäng ersätts du enligt samma modell som ovan, men med SJ Prio-poäng.
* Kontant återbetalning ersätter värdebevis.
Enligt EUs restidsgaranti ersätts inga resor som kostar €4 eller mindre, i runda slänga 40 svenska kronor, de som reser med månadskort, då räknas en resa vara värd 80-90 kronor och 25% av det är betydligt mindre de €4, man måste upp i minst 120 minuters försening för att EUs restidsgaranti skall ge någon ersättning och det är inte säkert att den ersättningen överstiger €4 heller.
På rak och enkel svenska betyder det att de som har månadskort inte får någon som helst ersättning för de förseningar som det oftast handlar om och vanligtvis blir utsatta för;
* 20 minuter och tågresan skulle ha tagit upp till 1 timme.
* 40 minuter och tågresan skulle ha tagit mellan 1 och 2 timmar.
.. alltså de “små” förseningarna som förekommer ofta och beror på Lokfel, vagnfel, signalfel, dörrfel eller spårbrist. Den sista punkten är riktigt intressant, spårbrist, i alla fall när det gäller Stockholm Central, där handlar det om spårbrist mot Stockholm Södra, även känd som “Geting-midjan”. Det är ett problem som är 149 år gammalt, sammanbindningsbanan byggdes 1860, då med en kapacitet på 6 tåg om dagen men som nu (i bästa fall) har en kapacitet på 56 tåg per timme.
För mina medpendlare, vill jag pusha lite för sajten SenaTåg.se, där du kan solla fram de resor som varit försenade och få dem listade, sorterade, så du kan begära ersättning för de förseningar du råkat ut för.
Jag minns när Svealandsbanan öppnade efter att ha varit stängd mellan 1994 och 1997, då skulle det rulla X2000-tåg ständigt, lokalpolitikerna bullade upp med löften om att tågen skulle komma och gå ofta och snabbt skulle det gå också, Eskilstuna-Stockholm på bara 57 minuter.
Verkligheten ser lite annorlunda ut nu, 12 år senare, idag är nästan vartannat tåg av modellen “boskapsvagnar med salong” (från 1960-talet, renoverade på 1980-talet), lokdragna tåg med manövervagn i andra änden och några “dubbeldäckare”, de nyare X40-tågen.
Normaltiderna för en resa mellan Eskilstuna-Stockholm (i valfri riktning) är 1 timme och 15 minuter samt 1 timme och 5 minuter, respektive. Fortfarande körs (vad vi pendlare kallar) “korta tåg”, litet antal vagnar eller tågset, vilket medför att många resande får stå upp i gångar och vestibuler större delar av resan.
X40-tågen retar jag mig något enormt på, de är snygga(re) att se på (än “boskapsvagnarna”), men det är oerhört plats-ineffektiva, 80-talet sittplatser i två plan medan man i en “boskapsvagn” har nästan det dubbla på ett plan. Dock har man i X40-tågen fördelar som Internet och ström vid (nästan) varje plats ombord, vilket arbetande pendlare kan ha nytta av. Man envisas också med avgränsa vagnarna med första och andra klass, på ett InterCity tåg spelar det ingen som helst roll då det mest handlar om transport, från punkt A till punkt B, det kan vara helt fulla vagnar i vad som kallas “andra klass”, medan “första klass” är tom, däremot om det handlar om längre resor som Stockholm-Göteborg, där “lite finare människor” som inte vill beblanda sig med pöbeln, då kanske första och andra klass kan vara befogat.
Varför lades inte dubbelspår under de tre åren man stängde av under 1990-talet? Idag framstår beslutet om att endast lägga enkelspår som riktigt dumsnålt — regionen skulle ju marknadsföras som “sovstad” och tillväxtområde och man skulle locka företag och människor att flytta till regionen för att de enkelt och snabbt skulle kunna pendla till Stockholm. Nu har man i stället lagt ut så många “mötesspår” jäms med enkelspåret att man snart skulle kunna koppla ihop alla mötesspår och ha ett dubbelspår nästan gratis.
I höstas skojade jag med kollegor och vänner om att jag funderade på att anmäla SJ till LotteriInspektionen, då avgångar och förseningar gjorde pendlandet till ett lotteri, eftersom det saknades en prestationsdel som är ett av kraven för att en tävling inte skall betraktas som just lotteri. Det var bara på skoj, men samtidigt lite allvar.
