Kakbit

Detta trillade just in i min inbox.

Idag jobbar jag hemifrån, har varit iväg på några ärenden, först tandläkaren, undersökning, Stoffe 1 – Tandtrollen 0, återbesök för borttagning av tandsten i mitten av November.

Nästa ärende hade jag hos Polisen, skaffa ny legitimation, eller Nationellt ID-kort som det också heter, snap-snap, en signatur och 400 kronor fattigare, skall hämta det nästa torsdag.

Efter som jag redan var nere på stan, promenerade jag till Specsavers för att boka en tid för synundersökning, fick en tid redan i morgon, såg några glasögonbågar som jag skulle tänka mig, fast jag vet egentligen inte riktigt vad jag vill ha. Fick frågan om jag är eller varit kund hos dem tidigare, jodå, ganska länge sedan.
1995 köpte jag glasögon senast, fick dem utbytta 1997 när jag hade lyckats skrynkla till dem och dessa har jag använt sedan dess, hemma när jag ser på tv.

Jag hann med att trilla in på Apoteket och köpa huvudvärkstabletter och sedan in på Apoteket RödaNäsan, Systemet, för att handla lite bränsle för GrabbKvällen i morgon kväll.

Om en stund dyker hantverkarna upp för att montera diskmaskinen vi köpte för snart tre veckor sedan. Jag besegrade köket härom kvällen, när jag med en 40 centimeter lång borr med 15 centimeter lång förlängare nådde in under diskbänken, perforerade en planka och knackade av den och trädde igenom två slangar och en elkabel, allt som är nödvändigt för att köra diskmaskinen.

Jag behöver nytt ID-kort, jag kommer skaffa ett hos polisen, man blir fotograferad på plats. Det kostar 400:- men slår man ut det på 5 eller 10 år så blir det ju inte så mycket. Är man däremot en slarver och fixa nytt då och då blir det förstås inte så billigt.

Varför ID-kort? Jo, mitt gamla går snart ut. Det är 10 år gammalt och jag är egentligen ganska sugen på att byta ut det, på kortet finns en bild jag är föga stolt över, på det saknar jag skägg (som suttit där sedan 1995 ungefär) och det togs under de få veckor jag var rakad hösten 1998, när pass och ID-kort skaffades/förnyades inför min första resa till USA.

ID-kortet granskades hårt av bartenders i USA, dom förstod inte alls hur man skulle tolka det och en amerikansk kollega fick övertyga dem att jag var över 21, för att jag skulle få några öl i kroppen. Passet har även det blivit granskat ganska hårt vid ett par tillfällen, bland annat vid en passkontroll vid färjan från Lettland för några år sedann, när jag bakis och skakis skulle passera pass-kontrollen fick frågan, “Versailles, Frankrike?” (där jag råkar vara född), höll jag på att svara “Da!”, detta efter att ha vistats runt och med rysk-talande i ett par dygn på båten. Det hade kanske varit helt rätt svar, jag hade nog fått träffa pass-polis och tullpersonal i ett par timmar om tungan slunkit, det blev ett “Ja!” och jag fick passera.