Kakbit

Jag och arbetskamraterna lämnade kontoret som vanligt och tog pendeln in till centralen, informatinstavlorna såg inte så lovande ut, inställda tåg, en del ersatta med buss. Jag avvaktade lite i centralhallen, tåget jag normal brukar åka med var inställt. Promenerade upp till perrongen nästa tåg skulle gå ifrån cirka 20 minuter senare och sprang på Patrik, snackade lite medan vi slog ihjäl lite tid, vi såg på håll att ett tåg rullade in bakom Malmö-Köpenhamntåget som för tillfället stod inne, vi hann inte fram förrän tåget vi skulle ta var överfullt, 17:51 Stockholm – Eskilstuna.

Vi bestämde oss att nog fick vara nog och vi drog oss tillbaka till centralhallen och en kall öl i väntan på nästa tåg, en timme senare.

Cirka 18:40 drog vi oss mot perrong 10 där 18:51-tåget som skulle ta oss hem landa, klev på och satte oss, inväntade avgång och vi kom iväg. Innan vi hade nått Flemingsberg började det dyka upp tweets från kamrater som hade hunnit med 16:55-tåget, det som krockat med tre älgar. Lokalblaskan var snabbt ute med fotograf, vi närmade oss Södertälje Syd och en kamrat som kommit med 17:51 rapporterade på twitter att det stod still i väntan på buss för vidare färd mot Eskilstuna.

Vi anade att vi skulle bli sittande en stund, följde händelse utvecklingen via twitter och facebook. Vi fastnade en halvtimme i Läggesta, för att senare kunna åka till Eskilstuna.

När vi kom fram, gick jag mot busshållplatsen. Med nästan 20 minuter till nästa buss hade jag gott om tid, såg ett X40-tåg stående på spår 1, vilket det det aldrig brukar göra. Jag gick fram till änden som pekade västerut och visst, det var tåget som hade krockat. Vad jag kunde se i den dåligt upplysta änden av perrongen, stack det ut ett älghuvut och ett ben ur kåporna runt “kopplet”. Jag tog ett par bilder i mörkret i hopp om att någon av bilderna skulle bli bra efter lite trixande med ljus och kontrast. Nedan är resultatet.

Jag kom hem nästan 4 timmar efter jag lämnat kontoret. Trött och hungrig.

Tågföraren kom ut och pratade med oss resenärer när det inte hade hörts i tågets PA-system om problemen med framförvarande tåg, någon frågade hur många älgar som körts på, “339 stycken sedan januari” och vad jag vet och hört så har det bara på den sträckan jag åker (Eskilstuna/Stockholm) körts på inte mindre än 32 älgar tidigare, nu alltså uppe i 35.

Jag är på plats tidigt, med en stor mugg kaffe i näven, beredd att borda tåget, 06:42. Perrongen är full av folk, mängden människor uppskattas till ungefär 300. Tåget rullar in till perrongen, det visar sig att SJ idag har bestämt sig att bara använda ett tågset, så kallade X40 “dubbeldäckare”. Tågsetet består av två vagnar med vardera 80 platser samt en vagn med kanske 20 första klass-platser på övervåningen och 10 talet andra-klass platser på nedervåningen. Första-klass platserna var fullsatta vilket skvallrar om hur de övriga platserna är fullsatta och upptagna, 6 vestibulerna med fyra säten och några sittande i trappan och ett par stående. Kort, hela tåget fullsatt.

Jag och några andra gav upp och ville inte stå hela vägen till Stockholm, lite mer än en timmes resa.

Så SJ, hur tänkte ni här? Hundratals resenärer varje morgon som ni tvingar stå i gångar och vestibuler, som betalar fullt biljettpris. Om det händer en gång, så må det väl vara hänt, om SJ noterar problemet och justerar därefter, nästa morgon borde problemet vara löst. Men det händer varje dag, varje vecka och varje månad. Det borde inte vara något mysterium, resenärerna är ingen folkmassa som varierar våldsamt, en ganska konstant mängd människor, vi reser varje dag till och från våra jobb, vi borde vara den massa ni borde serva bäst.

SJ, fixa please.

Som en reaktion har jag börjat tweeta förseningar med hashtaggen #sjfail, många andra har börjat göra samma sak. SJ har just börjat använda Twitter, @SJ_AB i ett försök att kommunicera med sina kunder, jag tror det mest handlar om damage-control, ett försök att putsa på sitt fläckade rykte på nätet.

Jag försov mig en aning i dag, vaknade sent och gav mig av hemifrån för att hinna med 09.05-tåget, som mellan Strängnäs och Södertälje Syd var ersatt med buss. Min restid från Eskilstuna blev drygt tre timmar mot direkttåget som enligt tidtabell skall ta 1:22, med väntan och transport per pendeltåg och promenad kommer jag upp i kanske 1:45 — i fortsättningen är det direkttåget som gäller, även om det känns sjukt att behöva åka tåg runt hela mälardalen för att komma till jobbet.

På Banverkets hemsida kan man läsa följande;

För att öka punktligheten och göra det möjligt för fler tåg att köra på banan bygger Banverket med start i augusti en ny mötesstation och förlänger det befintliga dubbelspåret på Svealandsbanan. Åtgärderna är en del av Banverkets, SJ:s och SL:s gemensamma kraftsamling mot förseningar. Arbetet innebär att inga tåg kommer att kunna trafikera sträckan mellan Södertälje och Läggesta från den 10 augusti till och med den 25 oktober 2009.

Svealandsbanan byggdes på 1990-talet och ersatte då den gamla järnvägen mellan Södertälje och Eskilstuna. Banan är till stora delar enkelspårig och byggd för att klara entimmestrafik. Under de relativt få år som har gått sedan banan byggdes har arbetspendlingen i regionen ökat kraftigt med ett ökat antal förseningar som följd. De åtgärder Banverket nu genomför är en förutsättning för att kunna köra fler tåg och minska förseningarna på sträckan.
De planerade arbetena innebär att dubbelspår byggs på sträckan mellan Nykvarn och Ryssjöbrink, samt att en mötesstation byggs i Almnäs utanför Södertälje. Båda åtgärderna gör att tåg kan mötas och köra om på sträckan vilket ger en flexiblare tågdrift.

Major Suckage.

Snackade med kamrat J och fick veta att SJ kommer skärpa reglerna för restidsgarantin, SJ inför EUs restidsgaranti från 2009-10-10, där ingen ersättning utgår för förseningar på mindre än en timme.

Nyheter för resor från 10 oktober i SJs restidsgaranti:
* En försening på 60-119 minuter medger en återbetalning på 25 procent av biljettens pris.
* En försening på 120 minuter eller mer medger en återbetalning på 50 procent av biljettens pris.
* Har du köpt din resa för SJ Prio-poäng ersätts du enligt samma modell som ovan, men med SJ Prio-poäng.
* Kontant återbetalning ersätter värdebevis.

Enligt EUs restidsgaranti ersätts inga resor som kostar €4 eller mindre, i runda slänga 40 svenska kronor, de som reser med månadskort, då räknas en resa vara värd 80-90 kronor och 25% av det är betydligt mindre de €4, man måste upp i minst 120 minuters försening för att EUs restidsgaranti skall ge någon ersättning och det är inte säkert att den ersättningen överstiger €4 heller.

På rak och enkel svenska betyder det att de som har månadskort inte får någon som helst ersättning för de förseningar som det oftast handlar om och vanligtvis blir utsatta för;

* 20 minuter och tågresan skulle ha tagit upp till 1 timme.
* 40 minuter och tågresan skulle ha tagit mellan 1 och 2 timmar.

.. alltså de “små” förseningarna som förekommer ofta och beror på Lokfel, vagnfel, signalfel, dörrfel eller spårbrist. Den sista punkten är riktigt intressant, spårbrist, i alla fall när det gäller Stockholm Central, där handlar det om spårbrist mot Stockholm Södra, även känd som “Geting-midjan”. Det är ett problem som är 149 år gammalt, sammanbindningsbanan byggdes 1860, då med en kapacitet på 6 tåg om dagen men som nu (i bästa fall) har en kapacitet på 56 tåg per timme.

För mina medpendlare, vill jag pusha lite för sajten SenaTåg.se, där du kan solla fram de resor som varit försenade och få dem listade, sorterade, så du kan begära ersättning för de förseningar du råkat ut för.

Jag minns när Svealandsbanan öppnade efter att ha varit stängd mellan 1994 och 1997, då skulle det rulla X2000-tåg ständigt, lokalpolitikerna bullade upp med löften om att tågen skulle komma och gå ofta och snabbt skulle det gå också, Eskilstuna-Stockholm på bara 57 minuter.

Verkligheten ser lite annorlunda ut nu, 12 år senare, idag är nästan vartannat tåg av modellen “boskapsvagnar med salong” (från 1960-talet, renoverade på 1980-talet), lokdragna tåg med manövervagn i andra änden och några “dubbeldäckare”, de nyare X40-tågen.

Normaltiderna för en resa mellan Eskilstuna-Stockholm (i valfri riktning) är 1 timme och 15 minuter samt 1 timme och 5 minuter, respektive. Fortfarande körs (vad vi pendlare kallar) “korta tåg”, litet antal vagnar eller tågset, vilket medför att många resande får stå upp i gångar och vestibuler större delar av resan.

X40-tågen retar jag mig något enormt på, de är snygga(re) att se på (än “boskapsvagnarna”), men det är oerhört plats-ineffektiva, 80-talet sittplatser i två plan medan man i en “boskapsvagn” har nästan det dubbla på ett plan. Dock har man i X40-tågen fördelar som Internet och ström vid (nästan) varje plats ombord, vilket arbetande pendlare kan ha nytta av. Man envisas också med avgränsa vagnarna med första och andra klass, på ett InterCity tåg spelar det ingen som helst roll då det mest handlar om transport, från punkt A till punkt B, det kan vara helt fulla vagnar i vad som kallas “andra klass”, medan “första klass” är tom, däremot om det handlar om längre resor som Stockholm-Göteborg, där “lite finare människor” som inte vill beblanda sig med pöbeln, då kanske första och andra klass kan vara befogat.

Varför lades inte dubbelspår under de tre åren man stängde av under 1990-talet? Idag framstår beslutet om att endast lägga enkelspår som riktigt dumsnålt — regionen skulle ju marknadsföras som “sovstad” och tillväxtområde och man skulle locka företag och människor att flytta till regionen för att de enkelt och snabbt skulle kunna pendla till Stockholm. Nu har man i stället lagt ut så många “mötesspår” jäms med enkelspåret att man snart skulle kunna koppla ihop alla mötesspår och ha ett dubbelspår nästan gratis.

I höstas skojade jag med kollegor och vänner om att jag funderade på att anmäla SJ till LotteriInspektionen, då avgångar och förseningar gjorde pendlandet till ett lotteri, eftersom det saknades en prestationsdel som är ett av kraven för att en tävling inte skall betraktas som just lotteri. Det var bara på skoj, men samtidigt lite allvar.

Den äldsta flickan klagade ikväll på att jag inte uppdaterat bloggen på länge, så here goes…

Den nyinköpta CPU-fläkten var inte tillräcklig för att kyla CPUn, stängde av sig efter cirka 10 minuter. Eftersom datorn används av 3 av husets 4 mänskliga invånare så behöver vi inskaffa en ny (eller begagnad) dator ganska omgående.

När jag skulle åka hem idag så var det stopp mellan Flemingsberg och Älvsjö, det påverkade all trafik söderut, både tåg och pendel, skrev om kvinnan som omkom. P och jag åkte “expresståg”, utan stopp via Västerås till Eskilstuna, en resväg som tar cirka en halvtimme mer än via Södertälje.

MediaCreeper för WordPress kommer snart, i alla fall en första test version som jag knåpar med (några få kan få vara med och testa — kommentera eller maila så kan vi ordna det), samtidigt jobbar jag med att bygga om MediaCreeper (sajten) för att klara ännu mer trafik och få en del nya funktioner. Jag har inte räknat men jag uppskattar antalet bloggar som länkar MediaCreeper till 300+, mellan tummen och pekfingret är det cirka 300000 till 320000 visningar av MediaCreeper-knappen varje dygn.

Oftast när jag rör mig på folktäta platser har jag SoulHunter igång, jag har lyckats få ihop typ 178000xp, på level 10 och rankad etta för tillfället, jag utmanar alla att försöka klå mig! Surfa till http://javaget.com/hunter med telefonen och ta ner det lilla (139kb) spelet.

Årets sista arbetsdag började ju bra… med inställt tåg. 06:55 var inställ på grund av “fordonsfel” och man hänvisades till nästa tåg, 07:15. Jag fick en känsla av att tåget innan 06:55 även det var inställt, baserat på folkmängden som stod och väntade i vänthallen och på perrongen — för så många kan väl inte siktat in sig på att åka 06:55 och 07:15 tågen, när jag kom till stationen 06:45 stod det redan ett tåg inne vid perrongen, det trasiga tåget med “fordonsfel”, jag utgår ifrån att även 06:42 (det som går “express” Eskilstuna-Stockholm) ställdes in.

Om man skall summera mina resor med SJ jag hittills gjort i år, 5 dagar i veckan sedan i mars, nästan 9 månader, så ger jag SJ betyget, G- om man skall använda skolornas betyg. Knappt godkänt, det har strulats så fantastisk med “signalfel”, “fordonsfel”, “spårbrott” och diverse andra förklaringar. Att ta sig mellan Eskilstuna och Stockholm har ibland varit ett lotteri, man kan aldrig med säkerhet veta att man verkligen kommer fram i tid, inställda tåg och förseningar är vardag.

Det känns som att SJ skulle behöva lite konkurrens i sin verksamhet som transportör i kollektivtrafiken, för att “få upp dem på tå” och skärpa sig, ibland känns det som SJ finns till mer för sin egen skull och inte resenärernas.

Vaknade sent, missade bussen grovt, tog nästa buss och hann med 07:15-tåget mot Stockholm. Handlade kaffe på Pressbyrån (som vanligt) och bordade tåget, SJs boskapsvagnar är trånga och normalbyggda människor sitter med knäna mot sätet framför, får muppen framför för sig att luta sätet bakåt är resultatet ännu mindre plats för knän och laptops.

Drog igång Clerks II, en favorit i repris. Dialogfilm med hög CPM (curses-per-minute) av och med den fantastiske Kevin Smith.

På positionen en timme och femton minuter in i filmen, har Dante (en av huvudrollerna) precis fått ett knä i skrevet, hånglar med sin chef och blir påkommen av sin fästmö, samtidigt som en fet karl ägnar sig åt “interspecies-erotica” och polis och brandkår ser på.

Tåget anlände till Stockholm C 08:32.

SJ har ju skrutit om hur bra (bättre) de blivit den senaste tiden, min fråga är då; Exakt var har de blivit bättre?

På sträckan mellan Hälleforsnäs och Flen?

För inte fan är det på sträckan mellan Arboga-Eskilstuna-Stockholm i alla fall.
Idag var det repris på förra veckans förseningar, inställda och sena tåg, vilket fick till följd att det var fullt på 07:55-tåget (som avgick 08:13 från Eskilstuna).
Jag stod över och inväntade 09:05-tåget i stället, som brukar komma in 08:32 till Eskilstuna, då kan man få en lugn stund fram till avgång.

SJ — Det är fan inte kul längre. Fixa era/Banverkets jävla signaler, ni verkar inte fatta att detta kostar samhället enorma summor när era tåg inte går i tid i form av utebliven arbetstid. While you’re at it — häng gärna på en-två extra vagnar så slipper folk stå hela/halva resan.

“Gråsuggorna”, även kända som “dubbeldeckarna” är både plus och minus; sköna sittplatser men för få, synnerligen plats-ineffektiva, man behöver inte ha första klass vagnar (med riktigt trasiga salonger) i alla tågset. Man behöver inte kaffe/godis-maskiner i varje tågset heller.

I “boskapsvagnarna” får det plats massor av människor, sittkomforten lämnar lite att önska men för det mesta går det bra.

Senatåg.se är en tjänst som håller reda på sena tåg och visar även om det finns ersättning att hämta, genom SJs Restidsgaranti.

På SJs sida finns följande text;

Du får ersättning
Nya villkor för ersättning gäller från och med 14 juni 2008. Du kan få ersättning om ditt tåg är försenat med minst:

• 20 minuter eller mer om tågresan skulle ha tagit under en timme.
• 40 minuter eller mer om tågresan skulle ha tagit mellan 1 och 2 timmar.
• 1 timme eller mer om tågresan skulle ha tagit mellan 2 och 5 timmar.
• 2 timmar eller mer om tågresan skulle ha tagit mellan 5 och 10 timmar.
• 3 timmar eller mer om tågresan skulle ha tagit mer än 10 timmar.

De ersätter alltså resenärer som blivit försenade med värdebevis hos sig själva, SJ, så att resenären kan bli försenad vid ytterligare ett tillfälle!

Tyvärr är detta varmluft för pendlare, till ingen större nytta. Inköp av Månadsbiljett/Årspendlarbiljett går troligtvis inte att kombinera med värdebevis, i alla fall har jag inte kunnat läsa mig till att det skulle vara möjligt.

Båda delar faktiskt, de senaste veckorna har varit hektiska, mycket jobb och sena kvällar.

Jag trivs, även om det kan vara ganska jobbigt av och till, men över lag trivs jag.

Sådär, helt BTW så är jag numera tillsvidareanställd. Jag hade räknat fel och fått för mig att det var det just passerade månadsskiftet som var den magiska 6-månaders gränsen, tydligen var det förra månaden. Vad gör det, inte ett skit, jag är glad att jag har ett jobb jag gillar.

SJ har ju inte direkt skött sig, förra veckan kunde man nog mäta förseningarna som drabbade mig i timmar. Det är 10 minuter här och där, ibland mer, det påverkar den totala restiden ganska mycket, osynk med tåg brukar sluta med att man får vänta upp till 20 minuter på bussen. Död-tid man skulle vilja göra något med som bara väntas bort, slöseri.

Jag vet inte om det är något jag bara inbillat mig, men det känns som det är mer folk på tågen än för några veckor sedan. Är det människorna har blivit fler eller tågen som krympt? Jag gissar på en kombination, SJ drar sig för att sätta in extra vagnar, de låter hellre resenärerna stå hela vägen. SJ skulle må bra av att konkurrensutsättas, om det kom in en-två-tre aktörer och fick verka på samma vilkor, vilket faktiskt borde vara möjligt eftersom SJ lånar/hyr spåren av Banverket, vilket andra aktörer också borde kunna göra.

Idag var det förseningar på upp till en timme, på SJs informationstavlor stod ingenting om orsak, däremot på SLs informationstavlor för pendeltågen, “Signalfel vid Stockholm Södra för norrgående tåg mot Märsta och Knivsta”.

Jag tycker det är uselt att de inte klarar av att informera vad det beror på, något att peka på, “här är det fel”. Det skulle antagligen lugna många av de upprörda resenärer som stod i vänthallen och stirrade på de stora informationstavlorna för att se om de skulle behöva springa tvärs igenom stationen till spår 18b eller om de kunde kliva ut vid spår 10, skillnaden är säkert 400 meter.

Att pendla varje dag mellan Eskilstuna och Stockholm gör att man vänjer sig vid förseningar, inställda tåg och att ibland behöva stå för att tågen är överfulla. På mornarna är 06:42-tåget det de flesta vill åka med, det går direkt till Stockholm utan att stanna, “Express” kallar dem det, har man tur och har armbogat sig in bland de första kan man få en sittplats, har man otur får man stå hela vägen. Resenärer från Eskilstuna fyller gott och väl upp hela tåget, alla platser, då kan man ju tycka att SJ skulle hänga på en vagn eller ett tåg-set till men det lär inte hända. Den dagen det blir så fullt på tåget att “ombordpersonalen” inte kan komma fram och kolla biljetter/färdbevis, då kanske de sätter in extra vagnar.

Jag landade i Eskilstuna cirka 10 minuter sen, lindrigt jämfört med gårdagens försening på 40 minuter, det skulle vara intressant att ta reda på hur mycket tid SJ snuvar sina resenärer på, tid som inte går att använda till produktivt arbete eller umgås med familj/vänner, tid som bara går åt till väntande på trasiga, försenade tåg.

Igår, stod tågen stilla och var upp till 40 minuter försenade från perrong, irriterande men inte så ovanligt, tyvärr. Mitt tåg hemmåt var “bara” 20 minuter sent.

På SJs hemsida finns "Kraftsamling Mälardalen" som informerar om varför det funkar som det gör med tågen i Mälardalen.

Varje dygn passerar 600 tåg den smala så kallade getingmidjan söder om Stockholms central. Där har tågen bara två spår att samsas på, precis som på 1870-talet, fast då passerade endast tio tåg om dagen. Det innebär att minsta störning ger följdeffekter som i sin tur leder till stora problem för fjärrtåg, regionaltåg och lokaltåg. En försening på tio minuter för ett regionaltåg i Arboga kan sluta med en timmes försening i Stockholms lokaltrafik.

De har alltså varit oförändrat i 138 år, där de senaste 15 åren borde ha varit nog för att komma på att det är en flaskhals och att det mellan Eskilstuna och Nykvarn är enkel-spår med massor av mötes-spår utefter hela den sträckan, de ligger nästan så tätt att man borde kunna bygga ihop dem och på så sätt få dubbel-spår. Bygg ut, gör om, gör rätt — inte bara i Stockholm utan utefter hela linjen, från Arboga till Stockholm. När man bygger bort den så kallade getingmidjan, så hoppas jag att man passar på och bygger extra spår, enligt X+1, 2 spår idag, 4 spår om några år och ett femte för good measure.

Dubbel-spår skulle säkert kunna ta av ett par minuter av restiden, vilket säkert skulle uppskattas av många, samtidigt som flödet av tåg blir smidigare, de behöver inte stanna för att mötas ute på spåret. Fånigheter som “spårbrist” skulle aldrig mer förekomma.

Man skulle tänkt framåt när man 1994-1995 byggde bron över Vasavägen i Eskilstuna, man skulle tagit till och byggt den tillräckligt bred för att få plats med dubbla spår, samma sak gäller bron över Eskilstunaån vid Fors kyrka.

I torsdags kväll när tåget rullade in mot Eskilstuna, hände något, i höjd med Vasavägen bromsade tåget plötsligt in och stannade bakom Sveaplan, föraren berättade över PA-systemet att någon hade setts vid spåret, när föraren tystnat började sorlet. Människor som annars aldrig skulle komma på tanken att prata med någon okänd på tåget, pratade nu med de som satt eller stod närmast, hoppare eller inte. Kvinnan som stod närmast berättade att hon pratat med en av tjejerna som hoppat framför tåget i höjd med Statoil, Vasavägen, beskrev händelsen mycket kortfattat och hur de hade slutat med att flickan blivit påkörd, trots övertalningsförsök.
Tåget började sakta rulla igen och allas uppmärksamhet var riktad ut mot Ruddamsgatan, där först en och sedan en andra polisbil stod, 4 poliser stod och pratade med någon som var på fel sida om staketet, troligtvis personen som setts.

Det är lite konstigt egentligen att andras olycka och saker som dessa får folk att prata med varandra, Eskilstuna är ju annars en stad där man blir betraktad som udda eller lite konstig om man inleder samtal med okända människor utan större anledning. Då är ju Eskilstunas befolkning ordentligt blandad, infödingar (urinnevånarna), invandrare, pendlare i exil och studenter från hela landet, ändå är befolkningen lite samtals-skygga.

Idag hände det jag bävat för sedan det blev klart att jag skulle vara en del av produktionen på jobbet; lördagsarbete. Det blev heller inte bättre av att det jag skulle göra blev försenat av att det inte gick att publicera materialet.

Suck, jag har jobbat av och till under dagen och egentligen inte kommit någonstans. Om alla (två) alternativ inte funkar så blir jag tvungen att ta mig till kontoret, ikväll, för första tåget går inte förrän 10:05 och då kommer jag fram 10 minuter efter att jobbet skall vara gjort som senast. Hurra för SJ.

Det kommer vara personal på plats imorgon på kontoret, som jag antagligen måste coacha per telefon för att de skall kunna utföra den enkla sysslan, som att ladda upp ett par filer över FTP till en server.

Den VPN-tunnel jag fick hjälp av en konsult att sätta upp, funkar inte, något måste glömts bort. Om jag hade denna VPN-tunnel igång och i ordning skulle det varit just kakbit (“Piece of cake…”) att få jobbet gjort, det skulle helt säkert ta mindre än 10 minuter. Jag har sökt även denna konsult, hoppas att han inte är ute och krökar ikväll för jag kommer ringa honom tidigt imorrn.

Usch, nu har jag ont i magen av stress.