Ericsson T28s User's Guide, 1999
En gång i tiden när jag hängde mycket på IRC, spenderade jag ganska mycket tid i en kanal på DALnet, #Nations, där folk från hela världen chattade och umgicks digitalt. Det var under perioden 1997 till 2001 jag fick kontakt med en tjej som hade nicket “Kami”. I början chattade vi om musik och U2 i största allmänhet och det blev mycket privat chattande, vi bytte MP3′or och jagade bootlegs på obskyra fansites. Sedan trillade hon av nätet.

Jag vet inte var hon tog vägen, hon pratade om att flytta till (tillbaka) till Syd Korea, hon skulle hitta en rik amerikansk militär och gifta sig, så gick pratet i alla fall.

De detaljer om henne jag har är;

  • jobbade perioden 1999-2001 på Ericsson i Kista (eventuellt Älvsjö) som receptionist
  • modellade för Ericsson T28s manual (syns ovan) en halvsida Nordea-annons i DN
  • hade en kattunge som hette Ito
  • bodde i en Stockholmsförort i egen etta
  • dyrkade U2 och samlade bootlegs och MP3
  • spenderade mycket tid på IRC
  • kallade sig Kami på DALnet och hette Kajsa IRL/AFK
  • hennes äldre syster arbetar/arbetade som läkare/kirurg
  • ursprungligen från Syd Korea
  • på en bild från student/avslutning sittandes (barbacka) till häst (ardenner eller liknande storlek) i centrala Stockholm
  • eventuellt kanske efternamnet Kawakita eller något liknande
  • eventuellt född 1980 till 1983

Det vore kul att höra av henne, saknar våra pratstunder om U2.

Det har gått några dagar sedan jag såg U2 på Ullevi (2009-08-01), intrycken har hunnit sjunka in lite och konserten känns fortfarande påtagligt nära i sinnet. Jag har kikat lite på videos på youtube och många av låtarna framkallar ståpäls.

  1. Breathe
  2. No Line On The Horizon
  3. Get On Your Boots
  4. Magnificent
  5. Beautiful Day / Blackbird (snippet)
  6. New Year’s Day

    Obligatorisk allsång.
  7. I Still Haven’t Found What I’m Looking For / Movin’ On Up (snippet)

    Ingen U2 konsert är komplett utan denna.
  8. Stay (Faraway, So Close!)

    Ståpäls-faktor!
  9. Unknown Caller

    Tror inte jag hört denna tidigare…?! Jag har typ allt de givit ut och en massa bootlegs, men denna tycks ha gått mig helt förbi — alternativt har den inte lämnat några som helst spår.
  10. Electrical Storm
  11. City Of Blinding Lights
    Ståpäls-faktor!
  12. Vertigo
  13. I’ll Go Crazy If I Don’t Go Crazy Tonight / O Come All Ye Faithful (snippet)
  14. Sunday Bloody Sunday

    Obligatorisk och kraftig ståpäls.
  15. Pride (In The Name Of Love) + MLK + Walk On
  16. MLK — (se ovan)
  17. Walk On / You’ll Never Walk Alone (snippet) — (se ovan)
  18. Where The Streets Have No Name

    En klassiker live även denna med hög ståpäls-faktor.
  19. One

    Den dag jag dör och blir pyttipanna, aska eller landfill — spela den här på min begravning.

Extranummer:

  1. Ultra Violet (Light My Way)

    Klassiker som inte spelas så ofta, kanske lite bortglömd.
  2. With Or Without You

    Så sjukt bra och så rätt.
  3. Moment of Surrender

Jag har suttit och kikat igenom klippen och haft ståpäls och rysningar, den här konserten har nog satt minst lika djupa spår som konserten 1997 – POP .. som jag levde länge på. Jag håller nog POP albumet nästan lika högt som det första jag köpte, The Joshua Tree, som är typ heligt i min värld.

Klippen lämnar att önska, i både ljud och bildkvalité — det var känslan jag var ute efter, vill ni ha DVD kvalité… köp den på DVD eller se konserterna live (det är BTW oöverträffat)!

Den nya plattan No Line On The Horizon har jag inte köpt än, har lyssnat en del på den på Spotify, den kräver en del lyssning innan något sätter sig men det finns några låtar som har potential att bli klassiker; Magnificent och Moment Of Surrender.

Jag har hittat en liten detalj jag inte är helt nöjd med på min HTC Magic, batteritiden. När jag reste till Göteborg i helgen för att se U2 hade luren legat på laddning hela natten och jag tog den av laddaren runt 11, strax innan jag gav mig av mot tåget. När jag kom fram i Göteborg var tåget 40 minuter sent och den timme jag hade hoppats på att vi skulle ha på hotellet innan det var dags att dra sig ned mot city, försvann med förseningen och jag hann inte ladda luren. En halvtimme in i konserten var batteriet helt slut, även fast jag dragit ned telefonen i “Flight mode” (2G, 3G och WLAN avstängt) så dog luren efter några bilder tagits. Irriterande. Det räckte alltså från 11 till 22 ungefär, knappt ett halvt dygn.

Batteriet skall vara på 1340mAh (milliAmperetimmar) och i specifikationerna nämns taltider som 400 minuter för WCDMA (3G) eller 450 minuter för GSM (2G) samt standbytider på 660 timmar för WCDMA eller 420 timmar för GSM — vilket inte riktigt känns när man använder den, rutinen har blivit att lägga luren på laddning varje kväll. Det är stor skillnad mot min gamla SE W810i som jag oftast laddade söndagnätter och sedan någon gång mitt i veckan efter behov men oftast bara två laddningar i veckan.

Jag hoppas HTC snart släpper ett nytt batteri med högre/längre kapacitet, 1340mAh känns lite klent och snålt. 2500mAh eller mer skulle nog vara helt ok, ladda varannan dag.

Vi var ett glatt gäng som mötte upp på stationen i Eskilstuna, för att resa mot Göteborg och kvällens U2 konsert. I Arboga hade vi tågbyte och hade 15 minuter till nästa tåg, det dröjde inte länge förrän det visade sig att det var cirka 30 minuter sent. Till Göteborg blev tåget ungefär 40 minuter sent, det åt upp den timme vi hade tänkt chilla på hotellrummen på Scandic i Mölndal. Vi checkade in, åt middag på en Thai-restaurant och drog ner mot city.

Konserten var allt det där man kan förvänta sig av U2, spektakulära videoskärmar i kolossalformat, gamla godingar och nytt material. Om jag jämför den här konserten mot de två tidigare, så är jag lite besviken på det nya materialet från den senaste plattan, som jag upplevde som ganska platt men som ända har ett par guldkorn som med tiden kan växa och bli klassiker.

Nu återstår utcheckning och hemresan, tåg ett par timmar tillbaka till Eskilstuna.

Jag hämtade ut biljetterna till årets kanske andra stora höjdpunkt, Stephen Lynch som spelar på Oscarsteatern söndagen den 23:e augusti, 10 biljetter i handen.
Stephen Lynch, Oscarsteatern, Stockholm, 2009-08-23 20:00

Årets höjdpunkt infaller redan imorgon, jag och cirka femtio tusen andra skall se U2 på Ullevi i Göteborg. Jag har tidigare sett dem 1997 (Pop) och 2005 (How to dismantle…), båda på Ullevi. Jag avstod deras konsert i Globen 2001, för jag skulle inte för allt i världen vill vara instängd med 13000-14000 människor i en trång och sluten arena, jag litar inte på att alla hinner ut om något skulle hända, dessutom har inte ljudet någonstans att ta vägen — jag har ju redan tinnitus så jag är extra försiktig, imorgon med pluggar i öronen och reserv i fickan.

Jag har lyssnat igenom U2′s senaste album No Line On The Horizon (Spotify) ett par gånger nu, jag tyckte inte någon av låtarna stod ut speciellt, man kan rakt av säga att det är U2 man hör, men jag upplever det som något slätstruket och utan knorr. Kanske behöver albumet mer lyssning, det har ju hänt förut, som till exempel med How to Dismantle an Atomic Bomb (Spotify) och All That You Can’t Leave Behind (Spotify) som för mig inte alls lämnat lika djupa spår som Pop (Spotify) och The Joshua Tree (Spotify) som fortfarande håller mig i ett järngrepp.

I min hylla står i princip allt U2 givit ut och lite till, jag har singlar, bootlegs och fulpressat, LP, Maxi och EPs, svart-vinyl och bild-vinyl, limited editions och promos. Dessutom har jag en diger samling låtar på datorn, remixer, demos, leaked, take-outs, udda material och sidoprojekt (som Passengers och Million Dollar Hotel) som fått mig att verkligen jaga ännu mer. Kort sagt, jag har aldrig köpt så många skivor som efter jag började ladda ner musik på nätet. Fildelning stimulerar till köp.

Den första U2 konsert jag var på, Ullevi 1997 POP, var helt fantastisk och förtrollad, var hög på känslorna i flera dagar efteråt, nästa var på Ullevi 2005, samma häftiga känsla, de släckte ner hela stadion och uppmanade alla att lysa med sina mobiltelefoner, wow säger jag bara, det var mäktigt när 46000+ människor tog uppmaningen och sjöng med. Jag får gåshud när jag tänker på det.

Med lite tur (ok, en STOR portion tur) så kanske vi får tag i några biljetter när de släpps till sommarens konsert.